De har alla möjliga kvaliteer på buxbom och annat matnyttigt såsom kaninskinnslim och en hel del trevliga verktyg att dräggla över...
Och de är dessutom väldans snabba och bra att ha att göra med.
/R
Statistik: Postat av Raymund — 6 maj 2005, 14:49
]]>
Det blir det säkert för det är inte rätt och slätt så att hårdheten bestämmer hur bra ett trä suger olja. Ek tycker jag har mycket bra sug. Jag kan inte se hur svartek skulle förändras mycket i det avseendet, men jag har inte testat.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Intressant. Jag hade någon föreställning om att hårdheten på virket avgjorde upptagningsförmågan, man lär sig något nytt varje dag. Det jag märkte med de två knivarna som stått i olja hemma är att ytan ruggas rätt så mycket. Lädret verkar inte påverkas så mycket men jag misstänker att man måste gå över skaftet igen med sandpapper och olja det på nytt för att få en riktigt jämn yta.
Ett tips till alla andra som också hantverkar så gott det går hemma i lägenheten. [url="http://www.mlr.se/plank/2prislista.html"]Mobilsågen[/url] har ett bra urval och priser på mindre partier trä.
Det som finns inne är huvudsakligen asp, furu, lind, björk, al, alm, lönn, ask, bok samt ek men det gick tydligen att beställa annat virke också. Det går att få virket möbeltorrt samt fyrkansthyvlat och ägarna är mycket trevliga att ha att göra med.
[url="http://www.eme.nu/"]EME Aktiv[/url] säljer svenskt lövträ i mindre bitar och även de kan skicka via sverigepaket i mindre partier. De har alm, ask, asp, björk, ek samt mindre partier av udda träslag som lind, sälg och körsbär.
Jag har lite dålig koll på pollenanalys av trädslag under vikingatid och vad som egentligen fanns här uppe i norden av ovanstående. Kul om något visste vad om direkt faller bort och vilket virke som skulle kunna vara troligt som skaftämne. I Lena Thunmark-Nyléns utmärkta bok Die Wikingerzeit Gotlands finns det ju foton på bevarade skaft men tyvärr ingen förteckning av vilket trädslag det är gjort i.
Statistik: Postat av Edvin — 5 maj 2005, 12:37
]]>
]]>
Terpentinen gör att oljan tränger in snabbare och längre. Sen dunstar den som vilket lösningsmedel som helst. Ett måste om du tex skall olja gran, som inte släpper igenom ett j-la någe utom i ändträ.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Hm... skulle kanske tänkt på det eftersom skaftet innehåller läder och svartek. Svarteken skulle nog behöva lite lösningsmedel för att få oljan att tränga in... nåja, det blir nog bra i slutänden.
Statistik: Postat av Edvin — 3 maj 2005, 22:39
]]>
Ett något senkommet inlägg in debatten om val av trä; oxel är också ett utmärkt träslag att arbeta i (mycket hårt), tillsammans med alm, som ser ut ungefär som ask, men är segare.
Statistik: Postat av Martin Skoog — 3 maj 2005, 18:57
]]>
Linolja på läder funkar utmärkt. Det blir avsevärt mörkare och hårdare.
Ev. vax kommer inte att tränga in i träet nämnvärt utan slätar ut ytan så att det reflekterar bättre (glansen) och skyddar mot smuts. Precis som på en bil faktiskt.
Statistik: Postat av Rizzo — 3 maj 2005, 14:50
]]>
En av mina favoriter på ytbehandling är en klump med kokt linolja + bivax 50/50 som smälts ihop. "Valla" med klumpen, värm in efteråt och putsa. Låt ligga luftigt och härda ett tag.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Istället för att bygga nytt så kapar jag den här gamla tråden.
Jag är lite förvirrad hur man på bästa sätt ska sköta ytbehandlingen. Kokt linolja i kombination med bivax/balsamterpentin verkar vara klart vanligast men varför kan man inte lika gärna använda kokt linolja utan inblandning av annan vätska? Fyller balsamterpentinen någon funktion förutom att förtunna linoljan? Jag har en kniv i ren linolja nu så jag antar att jag kommer att få veta det för eller senare men det kunde vara kul om någon hade bättre koll än mig.
Går det att använda kokt linolja på ett helt skaft även om det är i olika material? Exempelvis ett laminatskaft av läder och trä?
Jag tycker annars att Bo Bergmans böcker ger ett klart mervärde men det han vinner i entusiasm tappar han ibland på att arbetsmomentsbeskrivningarna är väldigt kortfattade.
Statistik: Postat av Edvin — 2 maj 2005, 21:34
]]>
]]>
// Mia Ågren
Statistik: Postat av Wobbeke — 3 oktober 2003, 17:40
]]>
En liten idé annars på ett material som både är slitstarkt och bevarande av metall: Al. Virket motstår konstant fukt <i>och</i> uttorkning, varför den i mer kända fall används till slussportar och träskor... Alen är ju vanlig i större delen av södra Sverige. Kanske kunde materialet också fungera till knivskaft?
Annars är också sjödränkt björk otroligt vackert. Väldigt fina färgkontraster.
Statistik: Postat av Helena Kjellvander — 3 oktober 2003, 14:50
]]>
Todd: Tack för tipsen, jag ska titta till er sida ordentligt när jag sitter vid en burk med flash nästa gång. Och du kan vara lugn, det är inte det första knivskaft jag ska tota ihop...
Till andra: visst valda delar av ask är fint så är även allsköns fruktträd, diverse tropiska träslag och en hel del annat som man kanske inte skulle komma på direkt men i många fall handlar det om vad vårt modernt tränade öga tycker om. Det jag kommer att försöka göra med det här bladet är att bygga något med någorlunda historiska idéer, inte bara inspirerat av, och då ligger ribban lite annorlunda.
Tack ändå för entusiasmen.
mvh
johan
Statistik: Postat av Johan Kriström — 16 juli 2003, 20:34
]]>
hvorfor synes du at ask er vakkert? Personlig synes jeg det er grått, kjedelig og ikke spesielt vennlig å bearbeide.
Halvor
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Det är skillnad på ask och ask, broder! Du skulle nog gilla en del av den jag har... Men fruktträ <b><i>är</i></b> oftast vackrare, helt enig.
Statistik: Postat av Lasse C — 25 juni 2003, 19:38
]]>
]]>
Halvor
Statistik: Postat av Halvor — 17 juni 2003, 15:46
]]>
Då det här är min första text på forumet måste jag ta chansen att tacka för en bra plats med trevlig anda.
Så åter till min fundering. Jag står i begrepp att skafta ett dolkblad, triangulärt tvärsnitt och tämligen avlångt, mao typiskt testickeldolk eller rondelldolk. Då jag tänkte ge mig på den förra blir ju trä det naturliga valet men här blir jag lite osäker.
Så långt jag lycktas utröna använde man lite vad man kom åt, huvudsakligen lövträ, ek, ask och så vidare. Nu skulle jag vilja ett lite mörkare handtag och funderar på av man med gott samvete kan ge sig på då.
Sjödränkt ek (så kallad svartek) skulle nog vara estetiskt snyggt för det moderna ögat men föga historiskt.
Valnöt ger rätt färg men känns osäkert vid våra breddgrader om än något troligare i södra England som är ett intesseområde.
Päronträ är lite osäkert som slöjdvirke då det kan vara något sprött och även där finns ju geografiska reservationer.
Slutligen finns ju alternativet att använda ek och sen behandla det med vax/tjära/beck/linolja eller annat lämpligt för att ge en mörkare färg men här ar jag än mindre insatt i vad som faktiskt använts.
Min instinkt säger att valnöt eller ytbehandling är dom troligaste vägarna men jag kan lätt ha missat något viktigt. Tidsperiod jag tänkt mig är sista fjärdedelen av 1400-talet.
Mvh
Johan
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Jag tycker att du skall gora som du sjalv foreslar och anvanda dig av valnot, om inte sa ar ask vackert.
Men varfor inte prova horn, kika pa var forenings sida dar kan du fa lite inspiration, det finns en horn skaftad kniv i galleriet
: www.olofsgillet.org/
Om det ar din forsta kniv/dolk som du gor sa rader jag dig att anvanda ett talj vanligt matriell, saleds undvik ek osv.
Mvh Todd
Statistik: Postat av Todd — 17 juni 2003, 13:31
]]>