Med brickor vävde man mycket avancerade mönster, bl.a. gemotriska figurer. Att ha sådana band på sin dräkt var nog inget vanligt folk hade råd med eftersom tekniken kräver en hel del av väverskan både kunskapsmässigt och tidsmässigt, banden är ju också ofta av mycket exklusivt material. Det borde då vara en önskas hos alla att ha sådana statusband. Med bandgrinden kan man väva ungerfär samma geometriska mönster men det går mycket fortare och tekniken är mycket lättare att lära. D.v.s. det blir möjligt för vem som helst att ha mönstrade band. Kanske inte så väldigt breda för så breda bandgrindar verkar man inte hittat, men nog breda för att få plats med rät mycket mönstertrådar. Jag har prövat att väva sama mönster med brickor och med bandgrind men med olika tekniker (inte plockade tuskaftsband med brickor, även om det är möjligt, anser jag inte det vävsättet vara rimligt.) Det går utmärkt men om man börjar fundera på att lära ut tekniken till en annan person beräknar jag att det bandgrindsbandet kan någon väva utan förkunskaper efter någon timme medan det brickvävda bandet definitivt inte är något man tar som första band, det krävs lite vana och en hel del förklaringar för hur mönstret bildas. Det går mycket fortare att väva bandet med bandgrind, gissar på 3-4 gånger snabbare (har inte mätt tiden).
Så kanske var bandgrindsbanden mer för vanligt folk och mindre för rikemän och kyrkotextiler. Kanske är det därför det inte finns så mycket fynd. Jag bara gissar utefrån mina erfarenheter av att väva - är det någon som vet?
En annan bandteknik är också att väva med halvsolv utan vävstol, det finns inte mycket att läsa om den tekniken. - Men det ju inte mycket att hitta som arkeologiskt fynd förståss, ett anatal trådöglor och en liten pinne.
/LouiseStatistik: Postat av Brickband — 20 september 2006, 07:59
]]>