Kalcedonvarianter (agater, onyx, sard, heliotrop, jaspis, krysopras, karneol, plasma.. bla bla..), granater, kvarts jämte glas verkar vanligast under äldre tider. Under medeltiden kryper det in "äkta" ädelstenar som beryller och korunder, speciellt safirer blir populära.
Diamanter... Tja, innan de beers så är de mest en kuriositet. De går ju ändå inte att få tag på i någon som helst lämplig slipning. Jag brukar låtsas som att de inte finns, vilket är rätt sant för europa innan 1400. Skall man nödvädigtvis krångla med dem så finns det ju utmärkta billiga simultanter som kubisk zirkon och strass, tyvärr även de oftast i moderna diamantslipningar. Deras låga pris gör det dock överkomligt att få dessa stenar customslipade. Folk som samlar på kopior av berömda diamanter gör så.
Pärlor får vi däremot inte glömma. Mycket vanligt.
Infattningsteknikerna är inte så hemliga; kistor, chatonger, stift... ofta dock i mycket tunna dimensioner och ofta dekorerade, speciellt kistsargar, vilket är utmanande, liksom att det var relativt vanligt att använda kemiska lod.
SHM inventarienummer ett någon? Maxibling.
Om man tycker att den sten man köpt skiljer sig i färg från det smycke man vill kopiera så brukar det ha att göra med att du köpt något från brasilien och vikingen grävde upp sin sten i dalarna. Man kan ju tycka att det spelar mindre roll men för den smyckesintresserade säkert mer än S/Z spunnet. Speciellt granater och kvartser som ametister är väldigt regionala.Statistik: Postat av Rizzo — 8 mars 2008, 11:45
]]>