av Angus Maciomhair » 29 oktober 2003, 18:48
Jag ska se om jag kan scanna/kopiera artikeln tills årsmötet alt. så tar jag med tidningen. Vad menar du med "kraften måste väl bli längst med eller igenom den lilla bågen när den är fullt utdragen" ? Har försökt vrida och vända påd en meningen ett tag men fattar ändå inte [:(] borde kanske äta lite för att få upp blodsockret.
Jag minns inte att draglängden stod specificerad men 62" är inte alldeles kort så jag antar att den ligger nära det "normala" 28". Tumregeln för draglängd vs. båglängd (för en båge som inte arbetar genom greppet) brukar anges som båglängd = 2,14 * draglängd. 62/2,14 = 28,97 så det är fullt möjligt att få ut 28" draglängd från en 62" båge men det ställer säkert sina krav på bågmakaren, som vanligt så gäller att en längre båge är säkrare för en given draglängd eftersom det finns mer material att fördela kraften, eller påfrestningen om man så vill, på.
Nu ska jag tillägga att indianbågar inte är något som jag lagt ner speciellt mycket tid på. Jag läser om det när jag stöter på det men ssällan öker aktivt någon information. De bågar jag läst om som haft rejält korta draglängder, säg 22-24", har varit riktigt korta skapelser avsedda för användning på hästryggen men det finns gott om exempel på bågar med normalare, längre, draglängder.
Jag har tidigare skrivit lite om indianbågar på annan plats i forumet, för enkelhetens skull klipper jag in det här.
***från tråden on nordiska långbågar***
Dessa "regler" är dock ingenting som är hugget i sten. I 'Bows Of The World' av David Gray återfinner man under Nordamerikanska bågar:
algonkin: 65" lång, rektagulärt snitt, 50#@28", arbetar i greppet.
Författaren (och säkert en hel del andra människor) har klassat den som en D-båge (vanlig benämning på en långbåge) trots lemprofilen.
Jag skulle inte klassa den som en sådan trots att den arbetar i greppet. Att göra bågen arbetande i greppet är ett sätt att ytterligare lägga till säkerhetsmarginaler IMO.
För att ytterligare förvirra begreppen så ser man ibland flatbågar under rubriken 'American Longbows'.
För att ägna korta bågar ett par rader:
I sin bok tar David Gray upp indianbågar som användes till häst.
Horse bows:
Trä & senor: 40-55" långa.
Horn & senor utan träkärna: 33-40" långa, en del så långa som 50", draglängd 20-25".
Förhållandet mellan senlagret på ryggsidan och horn- eller trädelen på magsidan anges som 1:1.
Dessa bågar användes bl.a. för buffeljakt. I skrivande stund minns jag inte vad Howard Hill använde för styrka när han jagade buffel från hästryggen. Jag tror det var 60#, kan kolla det när jag kommer hem.
Som referens kan nämnas att längden på 1.20 meter som omtalas i tidigare inlägg motsvarar knappt 48".
Kontentan är att det går bra att bygga korta bågar med höga dragvikter.
*** slut klipp***
Något jag minns om indianbågar från när jag första gången läste TBB-serien är att de verkligen kunde konsten att anpassa bågdesignen efter tillgängligt material. I skrivande stund minns jag inte vilken indianstam det rörde sig om eller ens vilken ände av kontinenten de huserade på men de hade i stort sett bara mjuka träslag som pil att tillgå. Problemet är att det inte klarar speciellt höga dragvikter och den kraft som går åt för att stränga upp bågen, även med en relativt liten stränghöjd, skulle äta upp en stor del av totala dragstyrkan och markant sänka effektiviteten, eftersom den den kraft som åtgår till uppsträngningen aldrig kan överföras till pilen. Den eleganta lösningen är att de en bit in från nockarna, 2-4" eller så, gjorde V-formade hack en bit ner genom lemmarna på buksidan och sedan böjde in nockändarna och band dem med senor så att de höll formen. Resultatet blev något som närmast kan liknas en turkisk båge med sina siyahs vridna 180 grader så att de istället för att peka uppåt & utåt på den övre lemmen skulle peka inåt (mot skytten) och nedåt, inåt och uppåt för nedre lemmen. Skulle man lägga bågen plant på sin ryggsida skulle den i profil se ut som: <__________>
Strängen kan sedan dras mellan nockarna med minimal förlust av totalstyrkan. IIRC så jagade de framgångsrikt med dessa bågar vars dragstyrkor kanske toppade 30-35# med en förlust via uppsträngning på 1-2# mot kanske 8-10# för andra bågar. Effektiviteten hos denna udda design skulle då motsvara den hos bågar med dragvikter upp mot 40-45#, något som bågarna byggda i pilträ inte skulle klara av med en traditionell ELB- eller flatbågedesign. Kanske ingenting man jagar buffel eller älgliknande djur med men väl rådjursstorlek.
Jag vet att jag skrivit detta sista stycke i en tidigare tråd men jag lyckades inte lokalisera den och min browser krånglar en hel del, därav upprepningen hellre än att krascha min browser.
Ha det...
/Angus