Det här blir ett kort svar, hinner inte sitta framför burken så förbaskat länge.
Du nockar alltid pilen på samma ställe på strängen, det är därför man markerar ett nockläge. Visst, det går att ändra träffpunkt genom att ändra nockläget men det är dumt av flera skäl, bl.a för att det finns så pass många andra variabler som ska stämma från gång till annan (kan du hålla en sak konstant så gör det. Största skälet till att inte vandra runt med vare sig nockpunkt eller att vandra upp&ner med draghanden (aka strängvandring) är att det sliter ganska mycket på en träbåge. Ju längre ner under mittpunkten du håller vid uppdrag ju större påfrestningar utsätts den nedre lemmen för.
Regel #1:
<b>Glöm allt vad strängvandring heter.</b>
Strängvandring är ett sentida påfund. Skulle jag våga mig på en gissning skulle jag vilja säga 1800- eller 1900-tal.
Regel #2:
<b>Glöm allt vad pilhylla heter.</b> Även denna är ett sentida påfund.
Turkiska bågar (eller var det skytiska?) har använt en typ av överdragshylla som fästes på båghanden. På så sätt kunde de skjuta korta pilar längre och den lede fi kunde inte använda deras korta pilar i sina bågar och returnera dem till avsändaren.
Att merparten av de amerikanska "långbågarna" du ser i annonser har pilhyllor är ointressant, jag skulle inte ens klassa de flesta av dem som långbågar. Samma sak gäller för bågarna från LABO Import. Sist jag tittade i deras katalog hittade jag <i>en</i> båge som jag tyckte såg OK ut.
Om du sträcker ut bågarmen (utan att hålla i bågen och avslappnat vrider undan armbågsleden så kommer handen att vinklas in en aning och detta är fullt tillräcklig vinkel för att kunna skjuta direkt från båghanden. Om du har problem med att pilen "faller av hyllan" (dvs. båghanden i detta fall) så ligger problemet i att du klämmer åt pilnocken vid uppdrag.
Vad gäller fattningen så finns det två modeller: 1 över, 2 under; även kallat "mediterranian release" samt 1 över 1 under; även kallat "flemish release".
De bilder jag har sett har visat en flemish release men jag vill varna för detta. Inte så att jag själv har råkat ut för tråkigheter men efter att hört av en herre att han drog av långfingrets sena i högerhanden när han spände en 65#-båge så beslöt jag mig för att fortsätta med mediterranian-stilen.
Visst, om man tränar dagligen går det säkert att vänja kroppen vid en flermish release och tyngre bågar än så men då bör man nog lyssna ordentligt på vad kroppen säger också.
Uppdraget är en annan femma. Jag är inte helt hundra på att man drog de allra tyngsta krigsbågarna till mungipan eller örat. Man kan även ha dragit mot bröstet (draw to ye pappe). Jag måste djupdyka ner i Aschams bok vid tillfälle men det är en facsimilutgåva av originalmanuskriptet så det kommer ta ett tag.
Till sist ett par frågor:
teknist skrev
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">När jag sköt långbåge på nått medeltidsställe i Danmark sa dom att man skulle hålla ett finger över nocken och två under. Det var typ alla instruktioner jag fick. Men då kunde man ju inte sikta i linje med pilen mot mitten, utan man fick sikta en bit över tavlan för att träffa mitt i<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Hur långt bort stod du då?
Om jag har en tapet i brösthöjd så siktar jag i golvet ca 4 m framför tavlan om jag står på 18 meter inomhus.
Som jag ser det finns det 3 möjligheter:
*Du siktade under, inte över
*Nockläget var ruskigt lågt
*Hejdlöst kuperad terräng
Om jag siktar mitt i en 122-tapet kan jag stå på dryga 70 meter
Och sista frågan går till Todd:
Har Mr. Kirkham någon hemsida eller har du bilder på några av hans bågar någonstans?
Hoppas det här hjälpte något iallafall.
Ha det...
/Angus, 175 cm över havet, har skjutit i Kungsängens BK sedan '97
