Långbågar vs Recurve?

av **Roger** » 16 juli 2003, 20:54

En liten sak som jag funderat över när jag sett bågskyttetävligar i medeltida stil. Hur vanlig var egentligen långbågen?
De flesta bågar jag har sett i illuminationer, bayeuxtapeten etc har ju mestadels varit recurves. Och vilka bågar användes i bågskyttetävligar etc? Finns det några nedskrivna dokument om just detta från högmedeltiden och framåt?
Som tex jaktbåge från häst så borde långbågen vara mkt otymplig, och recurven har ju betydligt bättre kastegenskaper i förhållande till sin storlek. Och detta borde väl ha spridits till tävlingar om man inte helt hade förbjudit dem där?

/Roger

av **Angus Maciomhair** » 17 juli 2003, 00:26

Följande inlägg är vinklat från ett brittiskt perspektiv.

Intressant tanke det där. Givetvis är det så att en recurvbåge (i regel) har bättre kast än en långbåge i samma dragstyrka. Dels beroende på mindre lemmassa eftersom de är kortare, dels pga. de recurverade lemändarna som minskar strängvinkeln vid fullt uppdrag --> bågen stackar mindre och skytten kan i regel dra ett par pund extra.

Vad gäller illustrationer måste jag erkänna att jag legat på latsidan när det gällt att spana in bågar. Anledningen till att långbågen fick ett sådant genomslag bl.a. i England under hundraårskriget gissar jag beror på idegranens naturliga fjädereffekt dvs. att ytveden tål sträckningar och kärnveden motstår kompressioner. Med andra ord har man i ett stycke trä de egenskapen man söker som man annars kan behöva laminera för att uppnå.

Varför inte laminera?
Alla tidsenliga limsorter är vattenbaserade och därmed fuktkänsliga. Det går att linda bågarna i bark för att skydda limfogen men det skapar massor av extraarbete man inte vill ha om man ska få fram bågar till en armé. Har man absolut ingen limfog på bågen spelar det ingen roll om det ösregnar, med undantag för hur strängen påverkas, men strängen på en recurve skulle ju påverkas även den.

Varför inte en recurve i idegran?
Troligen för att man då skulle bli tvungen att laminera. Jämför med de turkiska bågarna som har träkärna med senbelagd rygg och horn på magsidan, allt inlindat i bark. Påfrestningen på en recurve-lem är större eftersom det finns mindre volym trä i lemmen att fördela påfrestningen på, därav lamineringarna.
De skulle vad jag kan se inte vara några problem att göra en recurve i idegran men jag tror inte att man får en hållbar båge avsedd för strid om den är olaminerad. Eftersom engelsmännen blev tvugna att importera idegran förstår jag om de inte ville slösa bort dem på recurver i lägre dragstyrkor.

Så till jaktbiten då...de flesta om inte alla bilder jag sett har visat folk jagandes till fots. Har du en bild på någon som jagar från häst så släng gärna in en länk till den. Om man tittar på vilka som jagade så var det tveklöst adeln, åtminstone i Sverige, hur det var i England kan jag inte svara på. Svenska jordägande bönder fick inte jakträtt på sin egen mark förrän 1789. De hade däremot äran att springa runt och skrämma fram djur mot väntande adelsmän. Sitter man i lugn och ro på en hästrygg och hästen är parkerad på ett fält där det för eller senare kommer springa massor av djur behöver man knappast flacka med bågen från sida till sida över hästryggen och längden spelar mindre roll.
Jakt till fots med långbåge bör inte ha varit ett problem så länge pilen inte slog i en gren, samma bekymmer som för dagens moderna jägare med kulvapen således.

Bågskyttetävlingar som vi känner till dem idag uppstod efter det att bågen spelat ut sin roll militärt, innan dess var ju syftet med övningen att lära sig dra och kontrollera de höga dragstyrkor som användes i krig. När man så återupptog bågskyttet i sportform blev det nog en stor dos sentimentalitet inblandat i det hela, det blev ett sätt att hylla forna tiders bågskyttar. När någonting blivit tradition, ja då är det svårt att ändra på, långbågen levde kvar och användes på OS 1912, tyvärr kan jag inte hitta det nummer av Bågskytten som hade en artikel om en svensk deltagare [:(]
Robert Hardy tar upp långbågens återuppväckande efter att ha pensionerats från det militära i boken Longbow: A Social and Military History. Tyvärr har jag inte boken här just nu så jag kan inte ge dig exakta sidhänvisningar.

Om jag ska våga mig på en teori om varför långbågen levde kvar i tävlingssammanhang så är det att den är lättare att tillverka än en recurve, du behöver bara en kniv vilket inte räcker för en recurve. När det sedan kom bra metoder för industriproduktion av bågar i glasfiber (minns inte om stålbågen var recurverad) så slogs långbågen ut även i sportsammanhang.

*phew* Det här blev ett mycket längre inlägg än vad jag tänkte från början.
Ha det...
/Angus

av **Sternschild** » 17 juli 2003, 03:35

Blev bara tvungen att göra en snabbläddring i mina äldre lagsamlingar.
Vad gäller jakträtt i Sverige säger iaf Yngre Västgötalagens Utgärdabalk att vilt (ex. hare, räv, varg, björn, älg o utter) tillfaller den som fäller det. Inte ett ord om adelskap för att få jaga. Samma gäller för hökar som fångas och märks med kastremmar på egen mark eller på allmänning.
För att inte tala om dem mängder av pälsverk som cirkulerade som skatter och handelsvaror, inte odlades dem på åkern.

Precis som Roger säger är det närmast ovanligt att man ser en båge i en illustration som definitivt kan nämnas som en långbåge, betydligt oftare syns karakteristiska drag för en recurve.

av **Roger** » 17 juli 2003, 07:51

Angus: Intressant det där. Om du vill titta på lite bågar från tidig
tid på brittiska öarna så finns det en del avbildade i bayeux-tapeten. Lite svårtolkade bilder ibland, men bågarna där är avbildade relativt korta och med en recurvform.

Nåt jag kom att tänka på nu e ju att även bågar var väl fördomda av påven att använda i krig, pga att frälse så lätt kunde bli dödade av ofrälse? Och långbågen är väl en ren krigsbåge som jag förstått.
Alltså kanske det vore mer korrekt att ha "medeltida bågskyttetävlingar" med recurves och korta D-formade bågar?

/Roger

av **Ny Björn** » 17 juli 2003, 08:44

Vad det gäller avbildningarna så får ni även ha i åtanke att det kan vara ett "propagandaval" av konstnären att avbilda återböjda bågar - på samma sätt som mina gamla "vänner" i de isländska sagorna alltid beskrivs som drypande av guld, silver och pälsverk - fint skall det vara. Det betyder som bekant inte att man såg ut så (även om många inom vikingeriet försöker...) och det samma kan mycket väl gälla bågarna (en annan parallell är vykort - jämför hur många som har strålande sol och hur många som visar normalt väder...).

Vad det gäller fynd så är det i allmänhet envedsbågar som hittas - i vart fall utanför Norge och samiska miljöer. Visst finns det ett tolkningsproblem i och med att sammansatta bågar limmats med vattenbaserade lim och mao föreligger i delar, men om man klarat att hitta tvåvedsbågar i Oslos stadslager så borde man ha klarat det annorstädes...

Tills vidare kan ni då lugnt använda båda typerna anser jag - men fram med fler tvåvedsbågar/TvividR!

/N B

av **Angus Maciomhair** » 18 juli 2003, 13:43

H******s [}:)][}:)][}:)]
Här spenderar man 30 min på ett inlägg bara för att sedan stänga browsern helt när man vill stänga ena fliken!
Nåja *suck* andra försöket då...

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Roger

Angus: Intressant det där. Om du vill titta på lite bågar från tidig tid på brittiska öarna så finns det en del avbildade i bayeux-tapeten. Lite svårtolkade bilder ibland, men bågarna där är avbildade relativt korta och med en recurvform.
/Roger
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Bayeuxtapeten, liksom alla avbildningar, är som Ny Björn i sin visdom påpekade utsatt för artistisk frihet. Därmed inte sagt att det förekommer men möjligheten finns. Bayeuxtapeten i sig är inte det under av perspektiv och relativa avbildningar som jag önskar om jag ska ta mått på saker och ting, det är vanskligt nog ändå på alla avbildningar. Enligt Ralph Payne-Galways bok The Book of the Crossbow är många samtida avbildningar av kastmaskiner helt uppåt väggarna, de skulle aldrig fungera men konstnären har målat vad som ansetts rimligt enligt vad som berättats och säkerligen fabulerat ihop de detaljer som ögonvittnen inte kunnat beskriva.
Detta lever kvar även i modern tid. Många fantasyillustratörer går mer på vad som ser bra/häftigt ut än vad som kanske passar mer om man skulle översätta det till verkligheten. Bågar som uppsträngade mest påminner om en uppsträngad hästsko i profilen skjuter nog inte speciellt bra.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Roger

Nåt jag kom att tänka på nu e ju att även bågar var väl fördomda av påven att använda i krig, pga att frälse så lätt kunde bli dödade av ofrälse? Och långbågen är väl en ren krigsbåge som jag förstått.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Att armborst fördömdes av påven har jag läst om. Det gällde dessutom användning mot andra kristna, mot muslimer var det fortfarande OK. Var har du hittat att pilbågar fördömdes? De frälse jag kan tänka mig som förfärades över saken var de franska men det är ju förståeligt.
Att pilbågar skulle ha råkat ut för samma fördömande har jag aldrig hört om tidigare.

Vad grundar du tanken om långbågen som en "ren krigsbåge" på?
De högre styrkorna ja, men de lägre dragstyrkorna kunde ju fortfarande fylla sin funktion vid jakt, låt vara att de inte dög till jakt på bepansrat franskt frälse.
Långbågens ryktbarhet i krig härstammar till största delen från Hundraårskriget, bågtypen i sig är långt äldre än så.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Roger

Alltså kanske det vore mer korrekt att ha "medeltida bågskyttetävlingar" med recurves och korta D-formade bågar?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Långbågens effektivitet i sig beror på 2 saker:
1. Idegran. Egenskaperna är idealiska för tunga bågar, speciellt de allra tyngsta. Svagare bågar går att tillverka i andra träslag. Frångår man D-profilen blir tunga bågar i andra träslag inget problem.

2. Längden. Långa lemmar fördelar påfrestningarna över mer massa än vad en kort lem med samma dragvikt kan göra. Resultatet blir att den korta lemmen sätter sig och bågen tappar kraft.

För riktigt korta bågar är den turkiska bågen eller någon av de asiatiska med sina siyahs idealiska. De stackar väldigt lite och är mjuka i uppdraget. De var vanligen belagda med senor och horn men moderna kopior med tunna, flata lemprofiler, utan horn & senor existerar.

Bågarna i
http://gallery.euroweb.hu/art/m/master/ ... archer.jpg
är inte recurverade, och resterande bilder jag hittar f.n. har bibliska/mytologiska inslag. Det finns en till bild som någon här på forumet länkade till men jag kan inte hitta den nu [:(]
Har du andra illustrationer på recurverade bågar tar jag tacksamt emot länkar/hänvisningar.

Sist men inte minst... recurverade bågar är inte otidsenliga, det beror mer på när under medeltiden man befinner sig och var geografiskt. Återigen tror jag det är långbågens ryktbarhet från hundraårskriget som spökar.

Så där ja, jag tror jag fick med det mesta från vad jag ursprungligen skrev.
Ha det...
/Angus

Värdelöst vetande: Detta var det 3000:e inlägget på forumet.

av **Angus Maciomhair** » 18 juli 2003, 15:13

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sternschild

Blev bara tvungen att göra en snabbläddring i mina äldre lagsamlingar. Vad gäller jakträtt i Sverige säger iaf Yngre Västgötalagens Utgärdabalk att vilt (ex. hare, räv, varg, björn, älg o utter) tillfaller den som fäller det. Inte ett ord om adelskap för att få jaga. Samma gäller för hökar som fångas och märks med kastremmar på egen mark eller på allmänning. För att inte tala om dem mängder av pälsverk som cirkulerade som skatter och handelsvaror, inte odlades dem på åkern.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag hämtade uppgifterna från Jägarskolan, Sv. Jägareförbundets kusbok vid jägarutbildningen. Där står följande om jakt:
"Redan i vår första riksomspännande lag, Magnus Erikssons landslag från 1351, förklarades högviltet -älg, hjort och rådjur- vara konungens djur och jakt på dessa förbehölls honom. Dock undantogs i denna...Dalsland, Värmland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland från förbudet att "sätta älgspjut" och gräva fångstgropar...Under Vasakungarna på 1500- och 1600-talen tillkom efterhand en allt tydligare uppdelning av de lagliga rättigheterna: kungen ensam var jakträttshavare på kronans jord, men även adeln tiläts jaga högvilt på egen mark -till skillnad från de jordägande bönderna...Vasakungarna, främst Gustav Vasa, gjorde också försök att lägga under sig den lönsamma handeln med pälsverk, bland vilka ekorre, hermelin, mård och bäver var särskilt eftersökta...dessa försök tycks inte ha fallit väl ut och slutet blev att rätten till fri pälshandel bestod."

"En stor förändring kom först 1789, efter den statskupp som gjort Gustav III enväldig. Han gav då ofrälse man, som ägde skattejord, rätt till jakt på egen mark och likställde honom i detta avseende med frälsemännen."

Således tycks det enbart varit högviltet vars jakt som varit hårt begränsad samt Vasakungarna som försökt klämma åt folk (i sedvanlig ordning) och inte ett totalt jaktförbud för bönder som jag tidigare skrev.
Mea maxima culpa.

Ha det...
/Angus

av **Angus Maciomhair** » 4 februari 2004, 13:19

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Roger

De flesta bågar jag har sett i illuminationer, bayeuxtapeten etc har ju mestadels varit recurves.
/Roger
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Jag kan bara inte motstå att ge följande exempel på avig avbildning.
[url="http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0750920483/ref=cm_mp_wli_/202-5107872-3474212?coliid=I1K3EV4WTUL97X"] Bild

[/url]
Den illuminatören har inte haft den blekaste susning om bågskytte.
Boken är tyvärr inte publicerad ännu så jag har ingen aning om varifrån det är taget.
Ha det...
/Angus

av **GreenMan** » 4 februari 2004, 17:05

Min tanke anngående de recurvede buene på bayeuxteppet (http://www.hastings1066.com/pics/tap28.jpg f.eks) er at dette er naturlig recurvet barlind. Dette er en såkallt "Working recurve" som bøyer seg, og ikke slik som den statiske recurven i f.eks mongolske rytterbuer. En slik recurve kan man ofte finne naturlig når man følger treets ytterved. Tørking av treet kan også framårsake en slik bøyning fordi ytterveden tørker fortere enn innerveden - eller rettere sagt har mer fuktighet enn innerveden. En slik recurve kan lett lages ved dampbøying av en ferdig bue. Angus har vel sagt det meste om recurve kontra langbue, og den sannsynlige årsaken til D-langbuens popularitet (spes. i England) er at du får flere bueemner per trestokk enn flatbuer, enkel å lage og naturlim sin tendens til å gå bokstavelig talt opp i liminga ved høy fuktighet. Derfor en bue av et stykke tre. På de mongolske steppene derimot vil en heltre bue tørke for mye inn og dermed knekke etter relativt kort tid.

av **Halvor** » 4 februari 2004, 17:15

I macieowski er alle buene recurves...

Men i Lutterell er buene vanlige, engelske langbuer i barlind (idegran). Så begge deler har vel eksistert. (og jeg har fortsatt dårlig samvittighet for at jeg ikke har lagt ut bildene av norske buefunn...de kommer...såfort jeg får tak i en scanner...

halvor

av **GreenMan** » 4 februari 2004, 17:59

Når man snakker om recurves i macieowski sammenheng - er dette svakt antydet recurver, eller mer lik de asiatiske koposittbuene?

av **GreenMan** » 5 februari 2004, 19:09

Jeg fant en illustrasjon med bue fra denne bibelen
Dette var en sterkt rekurvert bue til å være europeisk. Sannsynligvis vil jeg tro at illustratøren har sett en tyrkisk bue og har synes den var veldig kul og derfor valgte å avbilde Kain med en slik... Noen som er sterk uenig?

Bild

av **Angus Maciomhair** » 5 februari 2004, 19:48

Det där är en typisk turkisk båge (eller passande asiatisk variant) eftersom den har siyahs och de karaktäristiska nockarna.

Halvor, jag ser fram emot bilderna.
/Angus, som borde studera Mac-bibeln mer vid tillfälle.

av **Sternschild** » 5 februari 2004, 23:30

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Angus Maciomhair

Det där är en typisk turkisk båge (eller passande asiatisk variant) eftersom den har siyahs och de karaktäristiska nockarna.

Halvor, jag ser fram emot bilderna.
/Angus, som borde studera Mac-bibeln mer vid tillfälle.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Inte ovanligt med vad vi kallar för asiatisk eller om man så vill Ungersk typ av bågar i konsten, jag har några till [url="http://www.obbit.se/nt/recurve/index.html"]här[/url]

av **Angus Maciomhair** » 19 april 2004, 22:23

Jag flyttar de inlägg som rör korta recervebågar vs. långbågar från tillverkningstråden så slipper vi samma diskussion på flera ställen.
/Angus

***Flyttade inlägg***
Fundin
Posted - 16 Apr 2004 : 13:08:18

Nu har jag funderat

Vikingatidens/Medeltidens bågar som inte gjordes av Idegran, hur såg dessa ut? Det nämns någonstans i en text Ashams? Att för varje båge av Idegran skall bågmakaren tillverka 4 av Ask, Alm etc... Dessa bågar lär ju ha varit starka bågar.
Tidigare Europeiska fynd visar holmegaard bågar eller mere-heath bågar av flatbågetyp med styvt handtag.

Idegransbågen böjer ju genom hela bågen, finns det möjlighet att dessa bågar gjorde det? Ett smalare handtag som böjer aningen? Ishi bågarna är av denna konstruktion.

I Visby såg jag en långbåge (ELB) i Alm på 60# (inskjuten)i praktiken helt utan string-follow, själv har jag en på 40#, 170cm lång även den med mycket lite stringfollow. Kan det vara så att almbågar byggdes som ELB fullt ut? Hur starka kan man bygga dem?

Vidare har jag funderat över recurve. Nåstan alla bilder jag har sett på bågar från medeltiden påminner om en working recurve när man tittar noga på lemmarnas ändar i spännt läge, dessutom verkar inte bågarna vara fullt så långa som de på mary rose skeppet. Är detta en slump. Att bågarna görs kortare på bild förstår jag, men att man lägger in en svag recurve på bilden verkar konstigt. Någonstans mpste de ju fått uppfattningen om denna böj, jag ska jaga rätt på lite bilder så förstår ni vad jag menar.

***

Fundin
Posted - 16 Apr 2004 : 13:37:08

Här kommer lite bilder

http://gallery.euroweb.hu/art/d/durer/2 ... sebast.jpg

http://gallery.euroweb.hu/art/b/baldung/2/01altar.jpg

http://gallery.euroweb.hu/art/f/foppa/sebastia.jpg

Religiösa motiv från 1500 talet, kolla tråden om hur man skjöt med nordiska långbågar för att å källorna. Här är alla båar defenitivt korta och med recurve.

http://rubens.anu.edu.au/htdocs/laserdi ... /21502.JPG

http://www.bayeuxtapestry.org.uk/bayeux30.htm

De två sista är från Baeaux tapeten. På den första baeaux bilden ser det ut som om bågarna uppe till vänster och nere till höger är av Idegran (ytved-kärnvedsfärgerna) Medans de andra två bågarna är enfärgade, alla bågar utom den uppe till vänster verkar ha en recurve.

Är detta underligt, hur tillförlitliga är källorna, varifrån fick de iden om recurve på bilder av bågar om det inte fanns på vanliga bågar. Användes kortare recurvs till jakt? Fråorna är många, har ni några intressanta svar?

***

Angus Maciomhair
Posted - 16 Apr 2004 : 17:39:33

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">[i]Originally posted by Fundin[i]

Vikingatidens/Medeltidens bågar som inte gjordes av Idegran, hur såg dessa ut? Det nämns någonstans i en text Ashams? Att för varje båge av Idegran skall bågmakaren tillverka 4 av Ask, Alm etc... Dessa bågar lär ju ha varit starka bågar.
Tidigare Europeiska fynd visar holmegaard bågar eller mere-heath bågar av flatbågetyp med styvt handtag.

Idegransbågen böjer ju genom hela bågen, finns det möjlighet att dessa bågar gjorde det? Ett smalare handtag som böjer aningen? Ishi bågarna är av denna konstruktion.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Intressanta funderingar.
Det här med att varje bågmakare måste framställa x bågar i andra material för varje idegransbåge kan mycket väl vara ett bevis på att ask och alm duger till väldigt starka bågar. Walesiska bågar sägs som bekant ha varit tillverkade i alm och, IIRC, av ELB-modell.
Min teori om varför just idegran blev så eftersökt att man blev tvungen att importera material är att dess egenskaper är idealiska för just pilbågar. Pga. detta kan lemmarna göras smalare, jämfört med en båge av samma styrka i ask eller alm, utan att bågens kvalitet påverkas. Därmed får man ur ett idegransämne av storlek y ut x antal bågar mer än man skulle fått ur samma mängd ask eller alm.

En möjlighet att ask- och almbågarna användes vid den obligatoriska bågskytteträningen då de rimligen, pga. tillgången på material, bör ha varit billigare än idegransbågarna. Detta bör i sin tur innebära att en hel del av ask- och almbågarna byggdes i lägre styrkor medan idegran sparades till de tyngsta träningsbågarna och slagfälten.

Visst finns det möjlighet att göra en flatbåge som böjer i greppet, det bevisade ju Ishi om inte annat.
Fördelar:
Bågen får mer arbetande material och påfrestningarna minskar.
En flatbåge är ju som smalast i greppet medan en ELB är som bredast i samma område. Detta ökar pilens angreppsvinkel och ställer högre krav på pilarnas spine vid skjutande med en ELB än med en flatbåge.

Nackdelar:
Bågen kan sparka i handen vilket tenderar att märkas rejält vid högre styrkor.
Tilleringen blir bökigare då det är en längre kurva att ta hänsyn till. Detta ställer endast krav på bågbyggaren och inte på materialet i sig som istället tjänar på det. (TINSTAAFL)

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">[i]Originally posted by Fundin[i]

Vidare har jag funderat över recurve. Nåstan alla bilder jag har sett på bågar från medeltiden påminner om en working recurve när man tittar noga på lemmarnas ändar i spännt läge, dessutom verkar inte bågarna vara fullt så långa som de på mary rose skeppet. Är detta en slump. Att bågarna görs kortare på bild förstår jag, men att man lägger in en svag recurve på bilden verkar konstigt. Någonstans mpste de ju fått uppfattningen om denna böj, jag ska jaga rätt på lite bilder så förstår ni vad jag menar.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Då var det det därmed att dra slutsatser från samtida källor igen. Vanskligt som attan. Det ligger en hel del konstnärlig frihet i många bilder, titta bara på avbildningar av kastmaskiner, där finns det en hel del konstigheter.

Att recurvebågarna avbildas som kortare ser jag inget större problem med, även om de på många målningar är extremt korta, de är i regel kortare än ELB och flatbågar. Bågarna från Mary Rose hade såvitt jag vet undantagslöst ELB-profil och följdaktligen längre än recurvebågar. Inspirationen till recurvebågar finns österut.

Den arbetande recurven förbryllar mig lite, om det nu är så att det verkligen förekom arbetande recurver. Extremfall som t.ex. den turkiska hornbågen är ett praktexempel på vad en statisk recurve kan åstadkomma, även om det ligger en hel del skickligt hantverk och materialutnyttjande i dem vid sidan av detta.
Jag kontrollerade dock lånebågarna hos min lokala bågskytteklubb, samtliga i glasfiber med platta lemmar, dragstyrka 12-35#. Samtliga var arbetande recurver.
Nu kan detta iofs. vara ett utslag av aluminiumpilar och kolfibervirknålar inom skyttet som minskar behovet av det extra kastet från en statisk recurve. Å andra sidan ger bättre kast en flackare pilbana vilket många tävlingsskyttar jagar samtidigt som en arbetande recurve stackar mer än en statisk.
Förvirringen kvarstår.
/Angus

***

Angus Maciomhair
Posted - 16 Apr 2004 : 18:28:32

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">[i]Originally posted by Fundin[i]

Här kommer lite bilder
De två sista är från Baeaux tapeten. På den första baeaux bilden ser det ut som om bågarna uppe till vänster och nere till höger är av Idegran (ytved-kärnvedsfärgerna) Medans de andra två bågarna är enfärgade, alla bågar utom den uppe till vänster verkar ha en recurve.

Är detta underligt, hur tillförlitliga är källorna, varifrån fick de iden om recurve på bilder av bågar om det inte fanns på vanliga bågar. Användes kortare recurvs till jakt? Fråorna är många, har ni några intressanta svar?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Bayeuxtapeten är nog den sista källan jag skulle ta till gällande färger, proportioner och perspektiv. Det enda den skvallrar om är att bågar användes, om bågarna i sig skulle jag inte våga dra några som helst slutsatser.
Ang. kärnved och ytved i olika färger så hittar du det även hos ask och alm.

Jaktfrågan tycker jag vi tar i en ny tråd, jag lade den under stridskonstforumet eftersom det rör sig om bruket av vapen.
Ha det...
/Angus

***

Fundin
Posted - 19 Apr 2004 : 09:36:46

Bara för att fastna vid Bayeauxtapeten, även om vi bortser från färger, propotioner och allt så kvarstår ändå det faktum att tre av bågarna på bilden ser ut att vara recurvs.

Det finns som jag ser det två alternativa förklaringar till att bilderna ser ut att ha den här recurven, både bayeauxtapeten och de religiösa bilderna.

1 Bågen "Pilbåge" var allmännt uppfattade som en cupid-båge och förväntades se ut därefter av folk som inte såg mycket pilbågar, ungefär som idag. På något sätt fanns det en allmänn uppfattning om att pilbågar hade recurve.

2 Bågmakare gjorde recurve på sina bågar, uppenbarligen inte på de långbågar som man fann på Mary Rose eller för den delen Nydamm bågarna, men kanske var det så att de bågar som gjordes i Alm, Ask etc som Ascham nämner försågs med recurve? Jag har aldrig försökt recurva en ELB, men en flatbåge i ask är mycket enkel att basa och vinner en del fart på det. Detta förutsätter förståss att dessa bågar bygdes som flatbågar, men oddsen för det bör ju finnas eftersom dessa material lämpar sig bäst för flatbågar, och kunskaperna att bygga flatbågar fanns i allafall tidigare i Europa.

***Slut flyttade inlägg***

Långbågar vs Recurve?

Långbågar vs Recurve?

Vilka är online