Vikingatida rustningar?

[miklagard]

Som vanligt kloka ord från Matti. Mycket intressant har verkligen kommit fram i denna tråd. De flesta tror liksom jag att hjälmar och brynjor varit vanligt förekommamde. Man gick naturligtvis inte härrustad med brynja och hjälm jämnt, utan dessa sattes på när strid förväntades. Kanske var det vanligt att inte härrusta sig vid snabba strandhugg, men personligen skulle jag föredra att bära på denna ganska ringa vikt för att överleva. Vikingarna var ju fys-tränade sedan barnsben och en sådan liten extravikt var knappast något som besvärade dem nämnvärt.

Varför inte hjälmarna lades ner i gravarna har vi fått en hel del funderingar om. Personligen lutar jag åt att hjälmen och brynjan var så värdefulla att det blev tradition att de lämnades vidare till släktingar eller vapenbröder.

Tyck mer !

[Djingis Khan]

För att spinna vidare på det Matti skriver har jag också fått intrycket av att de vikingatida arméerna generellt byggdes upp av två grupper, dels fria män som i krigstid (exempelvis ledungståg) ställde upp med vapen men som i övrigt var bönder eller dyl, dels en exklusiv och mindre grupp professionella krigare på heltid som var knutna direkt till någon hövding eller stormans hushåll och ingick i dennes väpnade följe (huskarlar/tegnar/hemtagare, senare hirdmän). Svärd, brynjor och tjusigare hjälmar var förmodligen något som utmärkte huskarlarna, medan deltidskrigarna nöjde sig med spjut, yxa, sköld och förmodligen hjälm.

[edgepal]

Jag har lite svårt att köpa Mattis resonemang om vi ser på helheten, detaljer kan jag köpa. Djingis sammanfattning ligger närmare min uppfattning. Jag kan mycket väl tänka mig en krigar elit, hird eller vad man nu skall kalla det. Jag tror också på ledungsbönder i krigstid. Jag tror att skillnaden i utrustning mellan dessa två grupper var mycket stor.

Vi har skillnad i synsätt om handel- respektive plundrings-ekonomi för perioden, Skillnaden i vårt synsätt ger naturligtvis olika förklaringsmodeller.

Jag tror alltså på en ekonomi grundad på handel vilket jag beskrivit ovan. Det får stora följdverkningar som genomsyrar hela samhällsskicket. Jag lämnar detta nu därhän.

Krig och stridigheter har alltid förekommit och jag är övertygad om att så var fallet även under vikingatiden. Alltså behövdes både vapen och skyddsvapen, krigare och stridsmän även i fredstid. Nu som då fanns säkert ”livvakter”, grannfejder, egendomskrig och allt annat. Även en handel som behövde skyddas av beväpnade män. Vilken typ av samhälle vi än tror på bör det alltså finnas en krigarelit.

Lagar osv var nog inte speciellt framträdande under perioden, vissa regler (lagar) fanns naturligtvis, men troligen gällde den starkes rätt i många avseenden.
Detta medför att det högst troligt fanns en beredskap för stridigheter överallt i samhället, i alla samhällsklasser – under hela perioden.

Då måste grundfrågan bli om man, i samhället som helhet, hade beredskap för försvar mot övergrepp – eller beredskap för anfall. Frågan är ju ganska viktig för det är två vitt skilda samhällstyper som uppstår - baserat på vad vi tror var fallet. Hela kulturen påverkas av detta. Om det i samhället som helhet var accepterat att om du ville åt grannens mark så gick du bara över och slog ihjäl honom och så var hans mark din och du gick ostraffad ifrån detta – så avspeglas naturligtvis detta med försvarsbyggda gårdar, andra försvarsanläggningar, inhyrt krigsfolk, osv. Kanske kan vi här då se en delförklaring på alla fornborgar? = oroliga laglösa tider måste vi alltså se spår av.

Om samhällsinställningen var att man skulle vara försvarsberedd och att det inom kulturen inte var normalt med anfall – så hittar vi inte så många borgar och stora försvarsanläggningar, det räckte kanske att man byggde sitt hus, eller sin gård, på sådant sätt att den gick att försvara mot eventuella rövare. Vi bör alltså se spår av detta i brist på försvarsanläggningar, mindre antal krigsfolk osv.

Om vi kan datera vår fynd korrekt, och det tror jag att vi kan idag, så avspeglas alltså samhällsskicket i vårt fyndmaterial, troligen ganska tydligt.

Om en liten krigarelits hjälmar och brynjor inte avspeglas i fyndmaterialet är detta inget bevis på att hjälmar och brynjor inte har funnits. Men - det är ett bevis på att gemene man inte bar hjälm och brynjor.

Jag förnekar alltså inte alls att hjälmar och brynjor har funnits. Min syn är att de absolut inte var varje mans egendom. Sen kan man diskutera hur vanlig hjälm och brynja verkligen var. Hade en på femtio detta, eller en på 500? Naturligtvis bör även detta avspeglas i fyndmaterialet. OM hjälmar och brynjor ärvdes/lämnades tillbaka osv så bör vi alltså hitta spår även från detta. Korsbetningsmassgraven är ju då ett sådant spår – och det måste ses som ett indicie på att principen var möjlig. Vi kan inte se detta fynd som ett bevis på att så var fallet – bara som ett bevis på att här var fallet så – och att den då gått i arv i nästan 900 år – så det är ett starkt indicie.

Thomas

[Djingis Khan]

Som kommentar till ditt senaste inlägg Thomas vill jag bara framföra några invändningar.

Först och främst råder det knappast någon oenighet om att det vikingatida samhällets ekonomi varken byggde på handel eller plundring, utan jordbruk/självhushåll.

Ang bristen på hjälmar så kan det inte fungera som ett <i>bevis </i> för att hjälmar var mycket ovanliga, utan på sin höjd ett indicium. Jag är inte arkeolog, men logiken säger mig att hjälmar inte alls behöver ha bevarats i tusentals. Hur många skepp finns bevarade från vikingatid? Av alla de tusentals och åter tusentals skepp som byggdes i hela Skandinavien har vi inte ens en handfull bevarade till eftervärlden. Hur många klädesplagg har vi hittat? Eftersom folk inte gick nakna bör det rimligtvis ha tillverkats många miljoner klädesplagg under perioden 750-1050, men mig veterligen har vi än så länge endast hittat ett ytterst fåtal bevarade plagg utöver en uppsjö textila fragment.

[miklagard]

Det mesta av det förgängliga materialet har nog försvunnit den naturliga vägen genom tidens tand. Icke förgängligt material blev utslitet, kasserades, hamnade i jorden eller helt enkelt återanvändes.

När det gäller hjälmarna blev många säkert kasserade med tiden p.g.a. att vapenutvecklingen och modet förändrade utseendet. Materialet återanvändes med stor sannolikhet till annat. Kom ihåg att järnvärdet var väldigt högt under denna tid då att produktionskostnaden var svindlande med gropugnstekniken. Man har försökt göra beräkningar baserat på alla arbetstimmar som gick år till dels sökning efter myrmalm/rödjord, dels framställning av träkol, byggnation av gropugnen, järnframställningsprocessen och hopslagning av erhållen järnlupp till användbart järn. Kilopriset i dagens penningvärde torde ha varit 5- 15.000:-/kg beroende på råmaterial och hur rationellt man arbetade. Med sådan materialkostnad var även en gammal omodern och uttjänt hjälm värdefull som råmaterial till annat.

Nej, jag tror inte att det kan råda någon oenighet om att det vikingatida samhällets ekonomi baserades på jordbruk/självhushåll. Några egentligas lagar fanns inte utan samhällets trygghetssystem bestod mestadels av nedärvda rättviseföreställningar och allianser mellan likatänkande ätter som vid kriser samarbetade ibland med vapen i hand.

[edgepal]

Djingis, självklart var grunden själva bonde samhället.
Organiskt material försvinner utom i några ytterst sällsynta fall.

Jag har min grundläggande åsikt kvar om hjälmar – med en liten förändring.

Det jag lärt mig i denna mycket trevliga debatt är att det inte bara fanns 1 vikingatida stålhjälm i Skandinavien, det finns ett ögonskydd i samma stil som den hela hjälmen - och en ögonbrynsbåge från en annan stil som mer ser ut som ett mellanting mellan Vendelstil och ”vikingastil”. Det var en intressant lärdom och jag tackar för informationen. Jag skall studera dessa fynd tillsammans med Vendelfynden och kanske även medeltida hjälmar för att se om det går att spåra en Skandinavisk, Nordisk, eller kanske svensk utvecklingskedja när det gäller stålhjälmar.

Vi kan alltså, i mycket försiktiga ordalag, börja säga att detta, kanske, kan visa sig vara en Nordisk eller Skandinavisk typ av hjälmar – framtiden får utvisa detta.

Vad vi fått fram är alltså 300% fler hjälmar jämfört med var vi startade. I alla fall från var jag startade. Jag har lärt mig något nytt och det gillar jag att göra.

Med 300% fler hjälmar tycker jag nog att vi, i lika försiktiga ordalag, kan börja avliva den Normadiska hjälmtypen som trolig hjälmtyp burna av vikingar. I alla fall bör denna diskussion väcka vissa tvivel på att så var fallet.
Då tycker jag att vi har kommit långt och att verkligheten, inte dikten, format vad vi tror oss veta.

Jag tycker att det jag skriver börjar få ”rundgång” så jag avslutar mitt deltagande om vikingatida stålhjälmar – och tackar för en mycket trevlig debatt.

Thomas

[Vendel]

Men...inte bara var normanderna i princip vikingar. Nästan var enda en av de avbildningar som finns är av "normandisk typ". Jag vågar mig utan vidare på att mena att dessa hjälmar med största sannolikhet var vanligare än den ålderdomliga typ som funnits i Gjermundbu och de vendeltida gravarna.

Jag vågar också påstå att du är tämligen ensam om att vilja "avliva den Normandiska hjälmtypen som trolig hjälmtyp buren av vikingar".

Jag kan inte för mitt liv förstå varför skandinaverna skulle välja att genomgående avbilda sig själva i hjälmar de aldrig bar eller burit.


Vänligen,

/Ville

[Vargman]

Matti har naturligtvis rätt när han blandar in romarna och deras utrustning. Finns det någonting som de inte har ett finger med i spelet när det gäller vår historia? [:D] Jag har hittat lite bilder från det sena Imperiet och fram till nordiskt 900-tal där man ser den romerska infuensen och den nordiska hjälmen växa fram! För en del är detta kanske självklart, men för någon är det kanske nytt.

Här har vi en romersk kavallerihjälm. Jag har inte järnkoll när den är ifrån, men jag skulle gissa 200-talet. Notera <i>ögonbrynen</i> och <i>kammen</i>. Vi kommer att se dem senare...



Nästa hjälm är från slottet Burgh i Norfolk, England. Där fanns ett romersk kavallerifort och hjälmen nedan är en kopia på ett fynd därifrån. Nu är vi inne på 400- eller 500-tal.



Nästa hjälm är den välkända Sutton Hoo-hjälmen från Suffolk, England. Den är från tidigt 600-tal och här ser vi de streckade utsmyckningarna på ögonbrynen som kommer att återfinnas på de nordiska hjälmarna. Kind- och nackskydd är förmodligen inspirerade av de romerska hjälmarna.



Intressant att notera är att Sutton Hoo-hjälmen är mycket lika den hjälm som finns avbildad på en platta man hittat i Valsgärde(?).



Bortsett från hornen och att kammen saknas är hjälmen på avbildningen mycket, mycket lik. Jag tror knappast att det är en slump.

Vi tar en engelsk hjälm till. Det är den sk Coppergatehjälmen från York som är daterad till 700-talet. Jag tycker att även den är tydligt inspirerad från de romerska hjälmarna. Intressant att se är att man har hängt ringbrynja på den, något som även förekom bland de nordiska hjälmarna.



Nu över till de nordiska hjälmarna, de är från Vendeltid (550-880)men jag vet inte den exakta dateringen på hjälmarna.

Titta på nedanstående hjälm. Den liknar de romerska kavallerihjälmarna längst upp, men har också drag av de brittiska hjälmarna som saknas på de romerska.



På hjälmarna nedan ser vi den nordiska typen med långt nässkydd och glasögon. Det är inte mycket som skiljer de bägge hjälmarna åt. Båda har de streckade dekoreringarna på ögonbrynen som vi funnit på de engelska.





På nedanstående hjälm ser det ut som om nässkyddet är kortat och man har hängt på en ringbrynja runt hela hjälmens kant. I övrigt påminner den om de två ovanstående. Kanske är denna hjälm senare.



Slutligen har vi 900-talshjälmen från Norge. Den påminner om de tre ovanstående hjälmarna, men är inte lika dekorativ. Det finns spår efter ringbrynja på den med, men det är svårt att veta hur omfattande den har varit.



Jag tycker att man kan se att de romerska hjälmarna varit förlagor för de engelska och nordiska hjälmarna. Jag tror också att det har förekommit någon form av handelsutbyte mellan england och de nordiska länderna.

varför glasögonen försvann och hjälmarna blev mer spetsiga i stället för rundkulliga när vi går i på 1000-talet vet jag inte.

That's my 50 cent...

Det ska bli kul att höra era kommentarer!


/Wolfie

[miklagard]

Det var en fantastiskt bra utvecklingskedja med bilder som verkligen visar hur romarnas hjälmar högst sannolikt var förlagor till senare tiders varianter. Jag lyfter på hatten......Hmmmmmm......hjälmen ! ;=)

Att de vendeltida hjälmarna hade klart romerska influenser har länge stått klart för många. Att vikingarnas hjälmar länge mestadels var runda fram till kanske 1000-talets början har jag alltid tyckt vara mest sannolikt. Visserligen avbildas hjälmar på run- och bildstenar som toppiga men det kan ha varit ett konstnärligt sätt att markera hjälm. Den toppiga normandiska typen uppfattar jag som framsprungen ur den mellaneuropeiska vapenutvecklingen. Möjligvis blev den dominerande på 1000-talet även bland vikingarna som då anammade detta mode.

Se också på de skyddssystem med plåtar och ringbrynjebitar som jag talat om tidigare. Det var viktigt att skydda huvudet för romerska och folkvandringstida och vendeltida och medeltida kämpar !.......och högst sannolikt gällde detta också vikingarna !

[Private Snafu]

Är också inne lite på edgepals spår. Hade tex tillfälle att titta på Bayeux tapeten "in real life" för några år sedan. Min spontana reaktion var att även om kopplingen normander vikingar finns så är det ändå normander som avbildats. Dvs hjälmarna kan mkt väl ha drag från nordiska motsvarigheter. Men det är ändock normandiska hjälmar.
En modern liknelse är tex de västtyska efterkrigshjälmarna. Avbildar man en sådan hjälm så ser den mkt väl ut som en amerikansk M1. Men skillnaden är dock enorm när man jämför dem sida vid sida.
Eller varför inte jämförelsen kittelhjälm och en brittisk broadie från WW1.

[Skalde-Tord]

Fynd och avbildningar visar ju den typen av hjälm, sen vad man väljer att kalla den är ju en annan sak.
Att man ska "avliva" myten om den normandiska hjälmen, ja, det är ju inte ett litet projekt då det isf är en väldans seglivad myt.

Om det nu skulle vara så att det inte var så att den användes av vikingar, då skulle jag vilja se konkreta bevis på det i fråga om fynd och avbildningar som motsäger dess existens i det vikingatida samhället.

[Vargman]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by miklagard</i>

Det var en fantastiskt bra utvecklingskedja med bilder som verkligen visar hur romarnas hjälmar högst sannolikt var förlagor till senare tiders varianter. Jag lyfter på hatten......Hmmmmmm......hjälmen ! ;=)

<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Jag tackar och bockar! [:D]

/Wolfie

[miklagard]

Att den normandiska toppiga hjälmen började användas av vikingar framför allt i mellaneuropa på 1000-talet är nog väldigt sannolikt. Man kan nog utgå ifrån att sådana hjälmar togs som krigsbyte och användes. Men framför allt tror jag att modet kan ha haft stor inverkan, vilket nog medförde att de vikingatida smederna fick beställningar även på denna modell.

Några konkreta bevis på hur hjälmutvecklingen verkligen blev har jag svårt att tro att vi någonsin får se. Men all historisk forskning bygger på logiskt tänkande och intelligenta slutsatser som leder till vetenskapligt väl genomtänkta hypoteser. Allt naturligtvis baserat på fyndmaterialet. Utan detta tänkesätt hade vi knappast haft någon sammanhängande historisk helhet att redovisa.

[Matti]

Tack Vargman för att du grävde fram dessa bilder!

Den hjälm som ses överst kallas bland annat för intecisatyp. En modell gjord för massproduktion. Den bars för övrigt av både infanteri och kavalleri.
Parallellt med denna utvecklas den berömda spangenhjälmen.

Skall vi ta det väldigt principiellt, så är interscisatypen en rundkullig hjälm bestående i grunden av två halvor som sammanfogas med en kam från nacke till panna.
Spangenhjälmen, som blir populär bland folken norr om Limes, bestod av 4 eller 6 triangulära bitar, sammanfogade med band som gick från toppen till nederkanten.
Spangenhjälmen fick därför en högre, mer spetsig form, men det är värt att notera att de tidigar spangenhjälmarna hade en rund platta på själva toppen, som fogade ihop allting och därvid gjorde själva toppen planare.
Emellertid kom den version som bestod av 6 plattor att försvinna någon gång efter 500-talet och den modell som bestod av fyra delar levde kvar länge. Den kom också att få en mer toppig avslutning, när man helt enkelt skippade toppplattan. Och här har vi så den "normandiska" hjälmen!

Som vi ser på en av bilderna så fanns snabbt mellanformer. Är en hjälm som har rund kulle men vars kalott är uppbyggd av fyra bitar en spangenhjälm, eller bygger den på intercisatypen?

Vi skall nog inte stirra oss blinda på prålet på hjälmarna. Dekoration hänger ju ofta ihop med status. Det fanns antagligen mer anspråkslösa hjälmar under vendeltiden, liknande Gjermundbu. Men de åkte inte ned i graven!
Jag tror att frekvensen av rustningar i graven hängde ihop delvis med att rustningar och hjälmar fick en mindre direkt symbolisk betydelse, och att de blev i stort sett rent praktiska föremål. Vapnen var det som var starkt symbolbärande, inte rustningarna. De var bara extra tillbehör, och ett dyrt sådant. Så de som hade tillgång var elitkrigare.

Sannolikt var det så att huvudskydd var viktigare än kroppskydd, så skaffade man sig mer utrustning själv, som varande en bonde eller handelsman, så var det nog en hjälm. För kroppen kanske kraftig tunika eller läderväst var det man möjligtvis tog på sig.

Jag skall se om jag kan vaska fram några bilder på tidiga spangens så alla kan jämföra.

Jo, en tanke kring den toppiga hjälmens uppkomst.
Visserligen finns mode, men där kommer också den eviga rundgången kring vapen och motmedel.

Stridsyxan har funnits länge, men egentligen var den relativt marginell fram till vikingatiden. Svärd fanns som högg och stack, MEN huvudvapnet i infanteristriden, och kavalleristriden, var spjut och lans. En god orsak till "glasögonen" och de ibland mycket utbyggda kindskydd som finns på romerska hjälmar är att skydda ansiktet från frontala anfall från ett spjut. Jämför gärna med den grekiska hoplithjälmen.
När man stred sköldmur mot sköldmur med spjut var egentligen det allra bästa målet motståndaren huvud. Därför behövde man skydda ansiktet så mycket det gick. Nedhängande ringbrynja är egentligen inte helt optimalt, men det gör ju att du kan röra huvudet friare än med väldigt utbyggda kindskydd och nackskydd. Sedan så ser du förbaskat grym ut, och det kanske är minst lika viktigt.
Redan en hjälm med bara glasögonen skyddar överdelen av ditt ansikte tillräckligt bra om du tänker på att du har en redig sköld framför dig och inte kikar upp mer än nödvändigt.

Varför då toppig hjälm? En del tidigare toppiga hjälmar verkar mest ha varit toppiga för att få fast en cool tagelplym, men tänk att striden utvecklas som så att yxor plötsligt blir allt vanligare i handgemänget, och att yxor och svärd svingas i större mängd från hästryggen?
Huvudet är ett mycket bra mål för en yxa eller ett huggsvärd. En bra träff där och motståndaren är defenitivt ute ur leken!
Vid striden till häst kan spjutet och lansen brytas ganska lätt, eller om man väljer att kasta spjutet, så blir det svärd och yxa som gäller. Och klubba.
En toppig hjälm är optimerad för att avleda attacker som kommer uppifrån, som klubbslag och yxhugg, och svärdshugg.

Månne den toppiga hjälmen hänger ihop med att strid till häst, mellan ryttare blev allt vanligare och mer utdragen?
En soldat som stred till fots och anfölls från hästrygg har också en fördel av en toppig hjälm. Men främst är det nog de tidiga riddarna som har nytta av en konisk hjälm.

Kanske var också nordbornas införande av yxan som ett mer allmänt stridsvapen en annan faktor bakom att man valde en toppig hjälm framför en mer allround rundkullig typ.

Men försvann den gamla rundkulliga hjälmen? Nä, inte riktigt, tror jag. Kittelhatten baserar sig på en rund kulle, och cerviellen är en rundkullig kalott slagen i ett stycke, precis som det kom att dyka upp spetsiga hjälmar i ett stycke.

[Vargman]

Här har vi den tidga modellen av Spangelhjälm som Matti beskriver (jag hittade den bland mina bilder). Man ser tydligt den runda plattan som håller ihop det hela.





/Wolfie