Historiska världars forum

Angående linoljebränning. Vad för sorts linolja bör man använda, rå eller kokt? Var det vanligt med linoljebränning på medeltiden? När kom man på idén att bränna linolja på metall? Vad använde man annars för att skydda sina rustningar eller liknande mot vatten?

Jag använder mig av kokt linolja, den rinner inte lika lätt och är billigare, man ska ju ändå bränna upp den.

Angående hur gammal tekniken är vet jag faktiskt inte, ska kolla vid tillfälle om Theophilus eller Agricola nämner något om det, det är i varje fall en gammal metod för rostskydd inom smide.

Den vanligaste metoden för rostskydd är nog att man lämnar kvar den svarta oxiden efter smidet. Kombinerat med en inoljning ger det ett bra skydd.

Fler metoder för att förhindra rost är förtenning och andra metallbeläggningar, målning, brunering, oljning, blånering, höglanspolering, eventuellt vaxning samt väpnare och pager...

Man bör även komma ihåg att det medeltida järnet innehöll en hel del kisel och därför var mindre rostbenäget än dagens motsvarighet.

/R

Man kan även använda tjära och vax i stället för linolja.

Ludvig

Ja, tjära går även att blanda med linolja, man får en bättre svärta på det viset.

/R

mönstersoldat
Ny medlem


Sweden
2 Posts
Posted - 19 Apr 2005 : 21:11:18
--------------------------------------------------------------------------------

Hur gör jag för att bränna linolja på rostfrittstål??

Jag har inte provat, men ruggar man upp ytan med tex en roterande stålborste så borde linoljan fästa lika bra som på vanlig plåt.
Se även http://www.rustning.se/modules/newbb/vi ... 86&forum=3 för mer om linoljebränning.

/R

Martina, om du skall linoljebränna så är det nog ändå bättre att ta vanlig plåt. Det är billigare och linoljan skyddar såpass bra mot rost ändå.

Hej,

Jag har inte provat att linoljebränna rostfritt, men är det en smidd detalj har man ett oxidskikt från ässjan som borde gå bra att oljebränna. Annars fungerar nog uppruggning som nämns ovan.

Men vill man ha en snygg yta, på ett smitt järnsmycke t.ex., så finns det några knep - det finns säkert många fler. Men för mig blir resultatet bäst om man stålborstar ytan först, så att den i alla fall fläckvis blir rätt blank. Sen finns det nog lika många åsikter om hur processen skall vara som det finns smeder, men själv bränner jag vid rätt hög temperatur och i två steg. Först en doppning i oljan och därefter ett snabbt vattendopp, därefter får föremålet "fräsa" i luft några sekunder och sen slutlig avkylning i kallt vatten. Det blir aldrig kladdigt, och jag inbillar mig att man på något sätt "härdar" linoljeytan då, och avslutar man sen med lite bivax på det och lite polering så blir det rätt snyggt. Tycker jag i alla fall.

Historiskt korrekt? Knappast, men kan ju vara kul att känna till ändå.

Jo, ett tips om underhåll av linoljebrända detaljer kanske kan vara bra också. De hängare m.m. som jag har i badrum/våtrum brukar jag stryka med ett mycket tunt lager lätt olja, t.ex. barnolja, någon gång i kvartalet. Då håller det utmärkt, även i en såpass fuktig miljö.

Hälsningar Uffe

Hej

Jag har provat att linoljebränna rostfritt med ett inte så tillfredställande resultat.
Jag upptäckte att få linoljan att fästa så måste man upp i ganska höga temperaturer ungefär klarrött ,Resultatet blev väldigt flammigt, testet utfördes på några ringbrynje ringar i rostfritt fjäderstål och dom tappade härdningen totalt.

Det är säkert inte omöjligt men jag tyckte att det var lite lurigt
MVH/ Micke

Hej
Tänkte bidra med lite av mina egna erfarenheter. plåt är i regel svårare att svartbränna än andra prylar (P G a ytan) men jag fick ett tips av en smed jag känner och han sa följande. Först ska man bborsta ren/rugga upp ytan och sedan värma upp grejen till ca 200-300 grader och under själva uppvärmningsprocessen ska man sota ned ytan med hjälp av linoljeindränkt papper som man hivar in i elden.
Ty enligt mig och honom så ÄR det den sotade ytan som gör det svart så var noga med svärtandet. När föremålet således är svart stryker man på Dalbränd tjära som i sig är svart (det ska ryka rejält) enklast göres detta med tjocka handskar och en tygtrasa och snåla inte med tjäran.Rekomenderar att man fortsätter stryka en stund tills grejen svalnat något byt därefter till en ren trasa och torka av det som inte blev inbränt så slipper du kladde. Är föremålet för varmt vid bränningen bränns allt bort så då får man göra om.

Tjäran har en tendens att lättare bita sig fast på plåt än vad linolja har+ att den ska hålla sig bättre mot rost men stryk gärna ett tunt lager rå linolja över ibland så blir det görbra.

M v h Smejonte

I all krigföring är ju den psykologiska biten ofta avgörande, och att inge respekt i motståndaren alltså av största vikt. Jag för min del tror att blanka hjälmar fungerar bäst i det avseendet, en massiv känsla av kallt stål. Alltså bör man ha sökt en rostskyddande ytbehandling som inte svärtar ner. Jag har konstaterat att knivar som jag omsorgsfullt gnidit med fläsksvål står emot rost mycket bra under lång tid. Denna metod bör ha kunnat användas. Finns det några historiska belägg, mikroskopiska rester av ytbehandling el dyl? (Tjärbränningsrester bör kunna finnas kvar, dock kanske inte organiskt fett, så om tjärbrännning var vanligt förekommande på hjälmar så måste det väl vara konstaterat, eller?)

Är det någon som vet hurpass tidigt linoljebränning började användas? Tänker främst på vikingatid.. Annars om någon har koll på bättre(mer historisk korrekt) metod att svärta metall så får ni gärna låta mig veta..

Såg att Raymund nämnde Theopilus cirka 1120, någon utöver detta? Kanske nått fynd?

theophilus skriver att man ska använda inkråmet från ett horn till "svartbränning". Använd INTE tjära, det bildar bara ett sotlager
som rosten lätt "lägger sig under".
Linolja, ja är det nån som känner till något om linoljeframställning i det medeltida sverige? Alltså inte hur man gjorde utan var och i
vilka kvantiteter?

Att bränna med horn luktar fan...
Färg kanske kan vara en ide..

Hallå. Vad jag har hört så började linoljan inte användas i sverige förrän på 1600-talet, blev iaf inte vanligt förrän då. Har för mig att den sortens lin som man använder fibrerna på inte lämpar sig så bra till oljeframställning och viseversa, men det kan jag inte svära på.

vad beträffar tjära så vet jag att smeder förr svärtade förmål genom att lägga i tjärved i härden och höll föremålet ovanför, lite samma princip som nämndes tidigare med linoljepappret. men huruvida den metoden använts på vikingatiden är det nog ingen som vet, men det är inte omöjligt.

Det är skillnad på oljelin och spånadslin ja. Linolja finns iaf. från 1400-talet i måleriet, troligen ännu tidigare.