Historiska världars forum

Jag har precis läst bröderna Lindstöms bok.
Mycket intressant.
En detalj som jag fastnade vid var deras beskrivning av ledungsbönderna som följde Folkungarna. De beskrivs ha samma (Ungefär) utrustning som vikingarna.

Vad tror ni om det? Skulle det alltså vara möjligt att komma som viking på ett 1100-1200 tals event i ett enkelt vikingakit och hävda att man är en bonde från dalarna?

Det tror jag absolut! Jag tror inte ens du behöver hävda att du är från Dalarna. Jag har svårt att tro att ledungsbönderna hade annan utrustning än sköld, spjut, yxa och kanske hjälm.

Jag gillade också brödernas bok och tänkte på hur häftigt det vore med en Folkungagrupp runt 1250!

/Wolfie

Jag tycker ni borde bilda en. Ju fler grupper i spannet 1250 - 1325 desto bättre.

Tjo, om ett enkelt vikingakit kan funka som ledungsbonde så är jag redan klar.
Lägger bort brynjan, hade bonden haft råd med det så hade han haft modernare saker.
Rundsköld, skäggyxa o sax, samt farfars gamla Gjermundbyhjälm så är jag klar.

Det vore dock kul med lite mix, om du förstår mig, Nelle. Blanda traditionellt kit med något nytt. En modern kittelhatt skulle sitta som en smäck. Eller en normandhjälm.
Lindströms bok är häftig.
Behöver ni extrafolk, hör av er. Jag tror att vi kan förstärka vid behov. Bara jag får vara sturig tornedaling, hälsing etc som tycker illa om kungar i allmänhet!

Dalfolket verkar alltid ha varit mycket konservativa, t.ex. så ska delar av Dalarna ha varit hedniskt in på 1200-talet då de första kyrkorna sakta men säkert började byggas. Så ja, vikingastuk tycker jag låter ganska rimligt

Jag tror många delar av landet var åtminstone hälften/hälften eller kristna när överheten såg och...
En ganska intressant sak är att enda in på 1700-talet fanns en offerpåle vid färjsundet (läskigt brant backe, där det talades om att kuskarna spände granar på vagnarna som hjälpbroms[:)]) på postvägen på Åland som hörde till riket, å då är Åland enormt kyrkotätt, kanske därför...[:D]

www.runristare.ax

Jeg tror man skal være litt forsiktig med å dra slutninger som "fordi folk var isolerte i landskap X kan man godt stille med utstyr som på 1100-tallet er omkring 200 år gammelt" (ikke farfars hjel, men tipp-tippoldefars hjelm, attpå til i en hjelmtradisjon som var gammeldags på 900-tallet). Vi hadde denne debatten for en stund siden på blankvåpen, da gjaldt det hvorvidt rundskjold var brukbare for leidangsfolk på 1200-tallet. Kildene understøtter det nok ikke særlig godt, kom vi vel frem til - faktisk ser det ut som om Landsloven anno 1271 spesifikt krever en skjoldtype som nok ikke er det tradisjonelle "vikingskjoldet".

Våpenkravene til leidangsbonden fra den eldste loven i Norge, Gulatingsloven, nevner forøvrig kun folkevåpnene: skjold, spyd, og sverd eller øks. Hjelm nevnes ikke.

Jeg tror ikke man kan knytte vikingtidsutstyr til hedendom og senere utstyr til kristendom uten videre. Om man skal kjøre noe i den stilen som omhandles her bør man defintivt (som nevnt) blande opp 800/900-tallsutstyret kraftig med senere utstyr. Tenk deg det på denne måten: Ville du synes det var merkelig om noen stilte opp som bondemilits på et 1700-talls evenement med landsknekt-utstyr? Gjermundbuhøvdingen var tross alt en adelsmann/høvding, ikke en bonde fra Dalarne.

Angående vapnet skäggyxa, vilket väl är det enda jag kan uttala mig om, så finns ju verktygstypen fortfarande idag. Jag kan ju faktiskt inte luta mig på någon forskning där men om verktyget inte har återuppfunnits så bör det ju ha hängt med i någon form ända sedan vikingatid och då kan vi väl också räkna med att om nån behövde få skallen spräckt, så är yxa ett bra val för den sämre bemedlade. Så vore man någotsånär snickarkunnig i valfri tidsepok borde väl skäggyxan kunna vara ett val lite när som. (Och nej, inte för yrkessoldaten, men i obygden.)

Är det belagt att skäggyxor användes som vapen?

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Olov</i>

Är det belagt att skäggyxor användes som vapen?


<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Varför skulle de inte ha använts som vapen, när det tom användes träklubbor med spik i?
Jag ser ingen motsättning i "klassningen". Oavsett att yxan är ett förträffligt verktyg, är den likväl ytterst praktisk som försvar...[;)]

www.runristare.ax

Jag har aldrig påstått att man inte kan slå ihjäl folk med en skäggyxa bara för att det saknas belägg. Det är snarare det att de skäggisar jag stött på är på tok för tunga för att vara bra vapen.

Men va? Olov vad är det för monster du känt på då? Generellt är ju en skäggyxa en yxa med mindre material i än en "normal" yxa som de flesta känner som vedyxa eller klyvyxa. De två senare är ju moderna tingestar som, om vi nu skulle prata om bönders beväpning, i likhet med en skäggyxa, är ett praktiskt vertyg, och kan fungera som en ypperlig skallklyvare.

Om det är optimalt att gå i strid med eller inte är ju inte frågan eftersom det är bondebeväpning. Snarare kanske skäggyxan var det man valde framför timmerbilan. (Som Definitivt är på tok för tung för att slåss med i min smak.)

Men en liten, enhands snickaryxa, det är ju inget tungsvingat vapen?

Skillnaden ligger väl snarare i vad skäggyxan ursprungligen är lämpad för? En som är avsed för att jobba i stora trästycken med är ju betydligt tyngre än en snickaryxa av samma modell. Dessutom är ju i princip alla verktygsyxor kilformade medans stridsyxor är konkava i formen och väger då betydligt mindre. Man tog nog vilken yxa som helst när man stred, bara den kändes lämplig...

Nåt sånt tänker jag med men det är väl inte sant att alla verktygsyxor är kilformade? En täljyxa kan ju tex ha konvext tvärsnit. Nu är jag ju visserligen inte otroligt påläst om stridsyxor men det jag ser som främsta anledningen till att använda en skäggyxa i strid är ju just att man kan få mycket egg med lite material. (Alltså liten vikt jämfört med en brednackad yxa)

Motbevisa mig gärna! Jag kanske pratar om nåt helt annat än vad ni gör och har absolut inget emot att lära mig mer.