Svensk Säckpipa

av **Träblås** » 16 mars 2006, 15:51

Lava, jag vet ingenting om bälgblåsta pipor förutom att de är saftigt dyra (efter de priser jag sett på nätet). Om du inte behöver kunna sjunga precis hela tiden kan du beställa en vanlig pipa med lite större säck i stället.

Min pipa har en G-durskala, bordunen går i D (C går också bra), och jag spelar antingen i D-moll eller dur för det mesta. Frågan är vilken tonart som passar din röst bäst?

av **Per Runberg** » 16 mars 2006, 23:02

En enda gång har ett rör möglat för mig. Det var när jag i ungdomlig grönska och okunskap tog ut röret ur pipan och förvarade det i en plastburk mellan speltillfällena. Jag förvarar alltid mina rör i säckpipan. Eftersom min pipa är tätad med honung så blir det inte mögel i den. Då har jag exempelvis hållit min pipa konstant blöt i upp till ett halvår genom att förvara den i duschrum och plastpåsar. I ärlighetens namn ska jag nämna att honungen har en nackdel. Pipan blir smaklig och kan råka ut för musangrepp.

Angående sång till säckpipa så har flera sångerskor som jag har arbetat med haft problem med att sjunga till en traditionell a-pipa. Den hamnar i ett, för många, svårt tonläge.

Bälgblåsta pipor har mig veterligen aldrig förekommit i inhemskt svenskt bruk. Dessutom är den bälgblåsta pipan en hyfsat modern företeelse. Vad jag vet så dök den upp någon gång på 1700-talet i Frankrike.

av **Rävspel** » 17 mars 2006, 17:42

Jaså? Mina möglar väldigt lätt. Det tycks inte vara så farligt om de blir dyngsura emellanåt, men om de får vara salivfuktiga i tre-fyra dar i sträck bildas det ett vitt ludd på dem som får ljudet att ändras. Kanske dreglar jag helt enkelt för mycket i min pipa? :0)
Till saken kanske också hör att jag brukar ha ganska mycket mjukare rör än de flesta, jag har märkt att jag har svårt att hitta tillräckligt hård vass.

Jag återkommer till vilket märke jag har på mina syntetiska rörblad, kommer inte ihåg det nu och hinner inte kolla.

av **Per Runberg** » 17 mars 2006, 20:38

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Rävspel


Till saken kanske också hör att jag brukar ha ganska mycket mjukare rör än de flesta, jag har märkt att jag har svårt att hitta tillräckligt hård vass.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Har du prövat att lagra vassen? Efter några års lagring blir den hårdare och mycket mera lämplig som råmaterial till rörblad.

av **Träblås** » 18 mars 2006, 02:33

Att lagra vassen några år låter ju bra om man inte behöver lira de närmaste åren. Men för mig är det viktigare att det låter bra när jag spelar än att rören är tillverkade på traditionellt vis och jag misstänker att de jag spelar för hellre ser att min pipa stämmer i tonen. Men självklart ska jag prova att samla vass och se vad jag kan åstadkomma.

av **Per Runberg** » 18 mars 2006, 13:04

Vad folk har bråttom jämt.

När man köper en Eriksson-pipa brukar det följa med fungerande rör. Om man är rädd om dem så kan de hålla i flera år. Om man däremot köper begagnat (som jag gjorde) så kan det ju vara problematiskt i början.

Jag använder inte Svenska rör i första hand för att vara traditionell, utan för att de i mitt tycke låter bäst, och fungerar bäst med instrumentet. Dessutom finner jag ett visst nöje i att pyssla med mina kära instrument.

Normalt brukar det ändå ta ett par år innan man är bra nog att uppträda med ett nytt instrument (om man tycker att det är viktigt att det låter bra) om man arbetar med sådana här lite udda instrument får man räkna med en hel del pyssel också innan man kan komma igång på riktigt. Självklart ska du inte plocka svensk vass om du inte tycker att det är värt besväret. Mitt tips var riktat till herr Rävspel som hade problem med för mjuk vass och inte tänkt som en pekpinne.

Jag kan inte låta bli att reagera när folk säger att det inte går att få instrumenten att fungera med traditionella metoder. Var och en väljer naturligtvis att göra som han/hon vill. Men skyll inte på att det inte går. Det har det gjort i många hundra år innan vi började försöka.

av **Rävspel** » 19 mars 2006, 10:54

Den största anledningen till att jag bytte till syntetiska rör var inte att de möglade, sådant går säkert att undvika, utan att de höll stämningen lite för dåligt. När fuktigheten ändras eller värmen stiger markant har de en tendens till att stämma om sig. Skall man använda instrumentet gemensamt med andra under kanske en hel dag då värmen och fuktigheten ändrar sig hela tiden blir det mycket bök och stämning. Detta slipper jag helt med syntetrör. För mig är det viktigaste att jag kan spela så mycket som möjligt, det är ju det jag får betalt för. Ingen vill se mig sitta och stämma min säckpipa. Hemma roar jag mig med äkta vassrörblad ibland, men som sagt, det är för att jag roas av att pula.

Angående hårdheten kan den säkert ökas med lagring. Jag har en del vass som jag plockade för tre år sedan. Kanske är dags att kika på den.

De traditionella spelmännen HADE problem med stämningen. Flera gånger har jag - i uppteckningar - stött på uppgifter om att den ansågs mycket svårstämd. Uttryck som "man kunde få hålla på att stämma i timmar" vittnar om att det är ett gammalt problem. Frågan är om det inte bidrog väsentligt till att vår älskade pipa dog ut en gång i tiden. Min ståndpunkt är väl egentligen denna: Jag beundrar folk som hanterar sin pipa helt traditionellt, men så länge inte ljudet förändras alltför mycket tar jag gärna vilka förenklingar som helst.

av **Per Runberg** » 20 mars 2006, 22:18

Jag har aldrig sagt att det är lätt att stämma in en svensk säckpipa, tvärtom det kräver en hel del övning. Däremot har jag svårt att känna igen mig i att det är extra svårt att få den att hålla stämningen när man spelar mycket under en period. Det är ju just då som det brukar vara som lättast. Om man spelar med blöta rör så spelar inte omgivningens luftfuktighet så stor roll såvida det inte är fruktansvärt torrt (jag hade problem på vintrarna när jag bodde i Vest-Telemark en tid). I ärlighetens namn ska jag säga att min pipa brukar lägga av efter en halvtimme i bastun, men då är det nog snarare värmen som spelar in. Däremot om man ska plocka fram pipan och spela en trudelutt när den har legat ospelad en längre tid, då kan man få sitta och fippla en stund innan det fungerar som det ska.

I den här diskussionen verkar det finnas flera personer som tycker att det är viktigare att pipan är lätthanterad än att den låter rätt. Får man ställa en fråga av ren nyfikenhet? Varför väljer man i så fall att spela ett instrument som svensk säckpipa? Den är inte direkt känd för att vara just lätthanterad. Inom alla andra områden av medeltids reanactment är autenticitet det högsta målet, varför inte inom musik?

En av de saker som gör den svenska säckpipan så häftig är (i mitt tycke) just dess primitiva form. Vi har här en av de enklast utformade säckpiporna i världen. Om man tror på evolutionistisk instrumentutveckling (vilket jag i och för sig är något tveksam till själv) så har vi en säckpipa som står kvar på tidigt medeltidsstadie, eller ännu tidigare. Vad händer då om man ”utvecklar” ett sådant instrument med andra släktingar som förebilder? Jo, helt plötsligt har vi en tysk, eller spansk, säckpipa funktions och ljudmässigt, i bästa fall med något utseendemässigt gemensamt med sin förfader. I extremfallet skulle det till och med kunna bli en svensk ullianpipes (dvs den irländska pumpblåsta supersäckpipan). Då frågar jag mig. Vad är poängen? De här instrumenten finns ju redan i Tyskland, Spanien och på Irland. Där är man ju dessutom fantastiskt duktig på att bygga dem, och på att få dem att fungera.
Om ingen ivrar för den svenska säckpipan i dess originalform så kommer den åter att dö ut. Inte på grund av fiol och dragspel den här gången, utan på grund av att utvecklingen alltid måste få gå vidare. Jag vill inte hindra någon att experimentera men ha gärna de här orden i åtanke när ni sitter och mixtrar med era spånskiverör, plastbackventiler, dubbla rörblad och supersize-säckar.

Angående hur säckpipan dog ut.
<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Rävspel
Uttryck som "man kunde få hålla på att stämma i timmar" vittnar om att det är ett gammalt problem. Frågan är om det inte bidrog väsentligt till att vår älskade pipa dog ut en gång i tiden. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Det där är ju ett gammalt väl uttjatat scengags. Jag har själv använt det på div. instrument.

Helt säker kan man ju naturligtvis inte vara men jag tror knappast att säckpipan dog ut för att den var svårhanterad, utan snarare för att den blev omodern. Det var en rad olika instrument som försvann under 1700- och 1800-talens Sverige. Största anledningen var nog att fiolen drog som en löpeld över landet. En stor del av de fioler som nyttjades runt om i landet var inte lättare att stämma än en säckpipa, men de hade större tonomfång, större variationsmöjligheter och oftast ett starkare ljud.

av **Rävspel** » 20 mars 2006, 22:51

Tja, när det kommer till hur de traditionella rörbladen håller stämningen har jag inte mycket att tillägga, vi har helt enkelt olika erfarenhet.

När det kommer till pipans enkelhet är jag lite kluven, på sätt och vis tycker jag du har rätt, det ÄR häftigt med en så enkel primitiv och ursprunglig säckpipa och man känner lite extra för den pga det. De "förbättringar" jag använder mig av är sådana som jag inte tycker förändrar ljudet märkbart. Vad gäller exemplevis plastbackventiler tycker jag det är närmast obegripligt att ogilla dem, de ändrar ingenting i ljudet. Man skall vara bra fanatisk för att tycka att det är fusk tycker jag. Då måste man i så fall i konsekvensens namn förbjuda kvinnor att ha moderna bindor under sina medeltida kläder.

Scengags eller ej, uttalat svårt att stämma är det enligt dåtida uppteckningar.
Som vanligt tror jag kraven på autencitet beror på vad man vill uppnå, jag vill inte återskapa ett musikinstrument eller ett musikstycke utan enbart upplevelsen av tidens musik.

av **Träblås** » 20 mars 2006, 23:37

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Varför väljer man i så fall att spela ett instrument som svensk säckpipa? Den är inte direkt känd för att vara just lätthanterad. Inom alla andra områden av medeltids reanactment är autenticitet det högsta målet, varför inte inom musik?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Svensk säckpipa har ett tonomfång och en skala som fungerar väl med medeltidsmusik såväl som vår egen folkmusik. Och enkelheten i konstruktionen gör att den är relativt billig. Har lagom ljudstyrka för att spela med andra instrument. Bra anledningar för att välja en sådan pipa.

Vad gäller autenticitet:

Förr i tiden dansade folk gladeligen till en musikant som spelade flöjt med ena handen och samtidigt slog på en liten trumma med slappt skinn med den andra. Autentiskt och trevligt, men dagens publik skulle nog rata det. De vill ha medeltida känsla, men samtidigt också det driv och energi som den moderna musiken har, vilket kräver flexibla instrumentsättningar. Och även instrument som stämmer gentemot varandra.

De mest spännande grupperna inom folkmusiken tycker jag är de som tar ut svängarna och experimenterar med instrument från andra kulturer, samtidigt som de bevarar den nordiska kärnan i soundet. Didgeridoo tillsammans med svensk säckpipa kan låta väldigt ursvensk, trots att sättningen inte är det minsta autentisk.

av **Lisa Runberg** » 21 mars 2006, 10:15

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Träblås
Förr i tiden dansade folk gladeligen till en musikant som spelade flöjt med ena handen och samtidigt slog på en liten trumma med slappt skinn med den andra. Autentiskt och trevligt, men dagens publik skulle nog rata det. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Lustigt, jag har vid ett flertal tillfällen upplevt att moderna människor har varit som i extas över liknande arrangemang. Kanske är det så att svänget inte sitter i instrumentet utan i spelmannens skicklighet...

av **Träblås** » 21 mars 2006, 15:33

Lisa: Tror säkert att det finns en hängiven skara som blir "som i extas" över sådan autencitet, men om du läst mitt inlägg så talar jag om människor som inte tillhör den skaran. Och självklart sitter svänget i spelmannens skicklighet, det går ju bra att spela medeltida musik med enbart plastblockflöjt för en femtilapp om man hårddrar det hela.

av **Lisa Runberg** » 21 mars 2006, 17:14

Träblås.

Du har missuppfattat mig. De människor jag talar om har inget intresse av medeltid eller forntid överhuvudtaget. Jag tvivlar på att de ens har varit medvetna om vad slags musik de har hört. Det har alltså ingentig med autenticitet att göra utan rätt och slätt bra musik.

av **Träblås** » 21 mars 2006, 17:37

Skulle iofs vara spännande att köra lite requests på trehålsflöjt och trumma på någon av de lokala pubarna och se vad Svensson tycker.. ;c) Men skämt åsido, det var ju svensk säckpipa tråden handlade om, kanske bäst att vi håller oss till ämnet.

Tycker att det är viktigt att nybörjare förstår hur pass organiskt instrumentet är. Att det inte är den sorts pipa man lättast börjar med. Jag hade ingen aning om vilken grad av skötsel, stämning och intrimmning instrumentet kräver innan det går att spela. Men nu har jag kommit förbi min första förtvivlan och känner att det går framåt. Även om jag tycker att det är trist att blåsa säcken varm i en timme innan det går att spela i rätt ton och utan missljud.

av **Rävspel** » 21 mars 2006, 17:54

Jag lovade ju att höra av mig om vilken sorts syntetiska rörblad jag använder. De som jag tycker har funkat bäst (men jag har inte testat mer än ett par sorter) är Wygent. Observera att de oftast behöver pulas en del med de också, och framför allt behöver de spelas in.

En genomgång av enkla rörblad (Drone reeds) finns på denna URL: http://www.bagpipejourney.com/articles/ ... dsid.shtml

Svensk Säckpipa

Vilka är online