Svensk Säckpipa

[Träblås]

Tackar ödmjukast för länken!

[frostflickan]

Jag är också förtjust i att instrumentet är så pass primitivt och organiskt. Att det lever sitt eget lilla liv är lite av charmen med det. =) Min första och enda pipa är en Eriksson-pipa, och jag älskar den. Visst tog det ett tag innan jag spelat in rören ordentligt och lärt mig stämma den, men det var det värt tycker jag. Första gången någon sade att den lät riktigt bra i stämningen var en lyckans ögonblick.

[Per Runberg]

Hupp! Nu hamnade vi visst plötsligt i genren modern arrangerad folk/världsmusik.

Träblås: Du anar inte hur många gratisöl jag har spelat till mig just på vanliga pubar med enkla soloinstrument genom åren.

Rävspel: Backventilen slank mest med av bara farten. Den är inte så viktig, men jag slängde bort min för flera år sedan, det blev så pinsamt när folk ville titta på backventilen (jag tror inte att det är så många som ber flickorna att lyfta på kjolen). Dessutom blev säcken så förbenat tungblåst och det kändes onödigt att krångla till det när det ändå är så lätt att få det helt tätt med en enkel skinnlapp, så som det var på min första mundocka.

Det har aldrig varit min mening att trampa folk på tårna i den här diskussionen. Min avsikt har varit att balansera, att visa att man inte måste använda främmande lösningar om man inte vill. Det är så många idag som avråder från det ursprungliga, ofta utan att själva ha gett det en chans (då menar jag inte specifikt någon av er). Det gäller inte bara säckpipan, utan även en rad andra instrument. Det tycker jag är synd.

Om någon trots allt känner sig trampad på tårna så ber jag om ursäkt för detta.

Till sist: Visst kan väl flickorna få ha både binda och trosa (för sitt eget och andras välbefinnande) Och jag tycker helt klart att bajjamajorna ska stå kvar.

[Per Runberg]

Frostflickan: Tack! Det började kännas lite ensamt. Trevligt med fler som uppskattar instrumenten i sin grundform.

[frostflickan]

Tja, riktigt trad är jag väl inte med medelhavsvass och tätningsgegga som inehåller konserveringsmedel och gelatin. Men det är nog mina enda mordena lösningar. Rören fick jag med pipan, och de har funkar bättre än de få svenska jag testat, tätningsgeggan är väl mest av vana. Det där med tätningsgegga tog det ett bra tag innan jag över huvud taget hittade ett recept på trots att det finns så pass mycket fakta om instrumentet på nätet... det är lite konstigt tycker jag. Hur lätt kan det vara för engagerade och nykära nybörjare som googlar och googlar men inte hittar något om hur de kan täta sin säck?

För övrigt har jag bara lyckats spela till mig en gratisöl på mina få år som säckpiperska, men det var å andra sidan i Brighton.

[Rävspel]

Till Per; jag känner mig inte trampad på tårna, och förtydligar gärna att jag respekterar din syn på instrumentet och dess grundform. Jag tycker det vore väldigt tråkigt om den försvann och helt ersattes av "förbättrade" varianter. Jag håller också med dig om att man måste ge originalet en chans, det vore ett misstag att som nybörjare inte bekanta sig med det historiskt korrekta originalet.

[Träblås]

Om man som jag trodde att svensk säckpipa är som att spela blockflöjt med en säck man klämmer lite på kanske man förtjänar en kalldusch och ett uppvaknande till verkligheten. [:p]

Och då måste jag säga att jag spelat en del rörbladsinstrumwent innan.

[Per Runberg]

Ja visst ja.

Det går bra att maila mig om man vill ha tips på supertraditionella metoder. Jag har fler instrument i påsen.

[Lava]

Hmm, jag har följt eran (P & L Runberg,Träblås,Rävspel,Frostflicka) diskussion och jag är den berömde nybörjaren alla talar om och jag känner mig kanske om än mer förvirrad än förut nu när jag ska välja mitt intstrument och vilken tillverkare jag ska kontakta. Från mitt perspektiv verkar det hela vara personliga upplevelser om att den eller den tillverkaren fungerar/inte är lika bra. Varför finns det ingen konsensus så att jag bara kan ta å beställa min säck?

Det är klart att jag är intresserad av instrumentets ursprung och autencitet, men samtidigt vill jag ju gärna komma igång med själva spelandet och inte ägna timmar först åt att sköta och pyssla, det känns som att det vill man ju kanske lägga ner tid på sen när man har fått prova på och fastnat för hela grejjen, då fungerar det som en motivation för mig iaf. Är ingen träslöjdslärare och med vissa hänvisningar från vissa hemsidor blir jag nästan lite orolig. Någon sa kalldusch... mmm... men jag vill ju våga prova!
Det kanske ligger i tiden att folk som jag är lite otåliga? Jag kan själv tycka det är lite synd men ett nytt instrument är just nytt och vill spelas och övas och spelas på igen. Nåja.

[Rävspel]

Ett gott råd - som dessutom är gratis - är ju att få provspela. Jag utgår från att tillverkare/försäljare tillåter det. De som kommer fram och är nyfikna på min pipa när jag spelar brukar i regel få låna den, om jag inte behöver den just då kan jag till och med låna ut den i nån timme.

[Lisa Runberg]

Jag håller med Rävspel. Försök att få provspela. Det låter urk när man inte har övat alls, men man får en känsla.

Säckpipan är ett väldigt personligt instrument så visst handlar det om personliga upplevelser. De flesta som har spelat ett tag har hunnit prova många olika lösningar innan de fastnar för en för dem bra kombination. Säckpipan består av en massa delar som inte bara ska fungera i sig själva utan även tillsammans, det är nog därför som det blir förvirrande.

Det kan vara bra att försöka prata med folk som spelar och se vilka olika helhetslösningar de har kommit fram till innan du väljer en som du tror kan passa dig. Oftast fortsätter man med den sorts pipa som man börjar spela på så det är nog klokt att känna sig för ordentligt. Det tekniska brukar klarna vartefter så oroa dig inte för det. Köper du dessutom en ny pipa så bör du kunna räkna med att få den intrimmad och klar att spela på (gäller för alla de tillverkare jag känner till).

[Träblås]

Jag har lyckats lära mig de flesta blåsinstrument (utom bleckblås där jag suger rejält) på ett par veckor, så det där jag sa med kalldusch, kan du ta med en nypa salt, allting är relativt. Kan tänka mig att de flesta med hyggligt gehör kan lära sig spela enklare stycken på svensk säkpipa om man övar lite dagligen under ett halvår eller så.

Blåser jag direkt i spelpipan så kan jag enkelt blåsa alla melodier (inom tonomfånget) jag annars spelar på klarinett eller blockflöjt. En liten lustig grej man får göra innan man bestämmer vad man ska spela är att ställa pipan i dur- eller molläge genom att alternativt sätta dit eller ta bort ett gummiband som delvis täcker tredje hålet, vilket höjer eller sänker tersen.

[Per Runberg]

Hej Lava tråkigt om vårt "instrumentkäbbel" har gjort dig förvirrad.

Det knepiga med sådana här lite udda instrument är att det inte finns några utbildningar. Därmed är det inte självklart att du ska sitta hemma på din kammare och lära dig själv.

Idag finns det många säckpipsblåsare spridda över hela landet. Du kan kanske hitta en läromästare som bor nära dig. Du kan t.ex. leta i folkmusikkatalogen http://www.rfod.se eller kontakta ditt läns spelmansförbund. De flesta säckpiparna tror jag inte att du hittar i medeltidsföreningarna utan snarare i folkmusiksvängen. Det är inte ens säkert att du måste betala en lärare. Har du tur så hittar du någon som blir jättelycklig över att få dela med sig av sina kunskaper.

Jag håller med om att det är mycket klokt att försöka komma åt att få provspela en fungerande säckpipa innan man bestämmer sig för att köpa en själv. Jag brukar (som jag skrev till dig tidigare) inte låta andra blåsa i min säck, men (som jag inte tänkte på att skriva till dig) man kan provspela en säckpipa utan att blåsa själv. Eller så har man turen att träffa på någon frikostig person som gladeligen låter en provblåsa sin säck.

När du beställer din säckpipa, Fråga då om du kan komma och hämta den och samtidigt få en demonstration om hur den fungerar.

Vassrör är ett knepigt kapitel. Du ska naturligtvis kunna förutsätta att det följer med ett fungerande set i den nya säcken, men som de flesta instrument behöver de stämmas efter hand. Grundinstruktioner för stämmning bör du också kunna få av tillverkaren. Ett set vassrör kan hålla i flera år om man är rädd om dem, så man har i regel tid att lära sig att tillverka sina egna, eller hitta någon annan lösning.

Lycka till

[Lava]

Fantastiskt![:D]
Tack alla för era tips!
Verkligen användbart att jag hittade till detta forum (en slump). Nu undrar min omgivning vad jag håller på med när jag titt som tätt surfar in här... haha de tror jag har gått med in en nätsekt![}:)]

[Pernilla Leijonhufvud]

Jag vill bara säga om det där med stämning att alla naturmaterial ju är mer eller mindre "levande". Som Per Runberg skriver så var det fiolens tonomfång och flexibilitet som gjorde att den slog igenom, men alla som har spelat fiol med sensträngar istället för moderna nylonsträngar vet hur ofta man behöver stämma, och hur känsliga de är för temperatur och luftfuktighet, och att de kräver en viss skicklighet -- å andra sidan säger de som kan att ljudet blir helt annorlunda.

Dragspelet, däremot, slog igenom delvis just för att det inte behöver stämmas och inte ändrar sig, trots att det var mindre flexibelt än fiolen ur musikaliskt hänseende. Det finns de som hävdar att det var när dragspelet slog igenom som många folklåtar plötsligt började gå i dur...