Historiska världars forum

Hej på er allihop!

Det skulle vara skoj om ni kunde svara på följande frågor:

1. Vilken är din favorit bland historiska romaner?

2. Fyller de en funktion?


Här är mina egna svar:

1. "Kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelt" av T. Vaaskivi

2. Ja verkligen, tänk vad tråkigt det skulle vara om man plockade bort all skönlitteratur om historiska personer och bara hade faktaböcker kvar.

Jag är oerhört svag för engelska historiska kärleksromaner, framför allt de av Georgette Heyer (utspelas vanligen under tidigt 1800-tal), men det finns ju en himla massa annat bra också. Därför:

1. John Romanus: "I låga ryttartorpet", "Vid Höga Hunnberg" och "Västgöta ryttare rider vidare" (en serie) samt Frans. G. Bengtsson "Röde orm"

2. Klart de gör! Mina favoriter ovan är absolut inte de som ligger närmast "verkligheten" som vi känner till den, men de berättar en intressant historia och de förstnämnda ger en schysst känsla för det tidiga 1600-talet.

Jag vill tillägga en kategori:
3. Favorit bland skönlitteratur skriven under historisk tid:
Malory's "Morte d'Arthur" (1400-tal)

Eva

Jag är ganska svag för romaner om det vanliga folket och deras göranden. Gärna också berättelser med viss verklighetsförankring där man berättar anekdoter om en viss plats och människorna där. Ett bra exempel är "den gamla byn" av Peter Nilson, där han berättar om byn Möcklehult i Småland under en lång epok i historien. Men bortsett från den så är det nog som följer:

1 : Edward Rutherfurd: "Sarum", Frans G Bengtsson: "Röde Orm", Vilhelm Moberg: "Rid inatt", Rune Pär Olofsson: "Kopparberget serien"

2: Givetvis! Man måste ju få sin dos av romantiska föreställningar om den tid man är intresserad av.

Oj, det är många! *ler*

1) "Stormarnas tid"/"Maktens skördar" av Ken Follet (Dessa romaner rör sig kring byggandet av en katedral i England under 1100-talet, "På västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque (Ingen förklaring krävs, misstänker jag...), "Röde Orm" av Frans G Bengtsson, naturligtvis, Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg, "Köksgudens hustru" av Amy Tan, "Iliaden"/"Odysséen" av Homeros... Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet, men för allas vår skull stoppar jag här. [;)]

2) Naturligtvis fyller de en funktion. Genom att börja läsa historiska romaner blir man intresserad av en specifik historisk tid, vilket gör att man gärna vill veta mer om den och börjar därför på egen hand göra egna efterforskningar i faktaböcker. Det handlar alltså om självstudier... [:)]

1) Avalons dimmor, Marion Zimmer Bradley. Arthursagan från ett helt annat perspektiv.

2) Instämmer med föregående talare.

1) Själv är jag något av Cadfael-fantast mitt i all vikingatid - vallfärdade till Shrewsbury -97 så the Cadfael Chronicles är en given favorit. De är kanske inte alltid så historiskt korrekta - men vad gör man inte för att få sig pusseldeckare till livs i medeltida miljö...

2) Att läsa fyller en ytterst viktig funktion för mig - utan böcker får jag kort och gott spunk. Historiska romaner ger mig möjlighet att läsa tämligen förutsättningslöst - vill jag ha nutid finns en just nu grå och slaskig verklighet utanför fönstret...

/N B

Är inte all skönlitteratur historisk, såvida det inte rör sig om sagor eller sience fiction?
Handlar de om nutid så lär de väl bli historiska med tiden.
Men jag tror jag vet vad du menar, så jag ska sluta med det här analyserande dravlet för den här tråden gillar jag verkligen.
Jag har fått tips redan som kommer att rädda många kvällar framöver misstänker jag.

1. "På västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque, "Rid inatt" av Vilhelm Moberg, Serien om Arn den svenske tempelriddaren av Jan Guillou (alltid retar det någon).

2. Jag citerar NyBjörn: "Att läsa fyller en ytterst viktig funktion för mig - utan böcker får jag kort och gott spunk. Historiska romaner ger mig möjlighet att läsa tämligen förutsättningslöst - vill jag ha nutid finns en just nu grå och slaskig verklighet utanför fönstret...
"

PS jag blev intresserad av den romanen som du nämnde,"Kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelt" av T. Vaaskivi, och gick in på bibliotekets dator via internet här i staden och upptäckte att den inte fanns, de hade överhuvudtaget inte någon bok av Vaaskivi.
Jag gjorde lite eget forskningsarbete via internet om Vaaaskivi.
Det var svårt att få någon information överhuvudtaget om honom.
Vet du något mer om honom? För jag antar att du tyckte det var en mycket läsvärd bok eftersom du bara nämnde en bok.

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Fenrisulven</i>
Jag gjorde lite eget forskningsarbete via internet om Vaaaskivi.
Det var svårt att få någon information överhuvudtaget om honom.
Vet du något mer om honom? För jag antar att du tyckte det var en mycket läsvärd bok eftersom du bara nämnde en bok.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Ja det är en mycket läsvärd bok. Litteratur på hög nivå.

Boken är från 1938 och tryckåret i mitt exemplar är just 1938 så jag antar att det är förstaupplagan. Jag har fått låna den av min far som i sin tur ärvde den av min farfar. Omslaget ser ut som dåtidens skräplitteratur.

Jag har gjort en del forskning själv via internet och det jag kom fram till var häpnadsväckande.
Han föddes 1912 och dog 1942. Han var alltså enbart 26 år då boken kom ut. Han åkte till Italien på 30-talet för att skriva en bok om Tiberius. Boken ska heta i översättning "Kejsaren" men jag har inte lyckats spåra var man kan få tag i den. En bok skriven i Italien i slutet av 30-talet som tar upp problemen med maktmissbruk, fascinerande.

Mer vet jag inte.

1) Jag är extremt förtjust i "Fältskärns berättelser" av Zackarias Topelius. Skriven under sent 1800-tal, behandlar tiden 1632- 1776 (eller när det nu är, Gustaf IIIs kupp i alla fall). Ädla konungar, rena jungfrur, slemma jesuiter, nästan lika slemma frihetstids-politiker, dekadenta upplysnings-ateister och redliga bönder. Mums för mamma. Vackra kopparsnitt av Carl Larsson.

2) Ja, den är rolig och gör mig glad. Dessutom är den vacker i min bokhylla.

1:Morgan Llywelyns 'Druids'. Den handlar om Vercingetorix kamp mot de invaderande romarna. Den har en del fantasyaktiga inslag men de hålls IMHO på en väldigt låg nivå. Jag har bara sneglat på Caesars 'De Bello Gallico' på latin vilket jag inte alls är särskilt slängd i men författaren har sneglat en hel del på det verket under skrivandet, den saken är klar.

Jag har inte läst Umberto Ecos 'Rosens Namn' men ska göra det någon gång, så många böcker, så lite tid. Rent generellt är jag ganska dålig på att läsa historiska romaner, det blir mest facklitteratur eller rena fantasyböcker.

Ny Björns svar på punkt 2 var klockrent och jag instämmer till fullo. Den enda faran med historiska romaner är när folk börjar ta dem för fackböcker.
/Angus

1: Röde Orm.

2: Visst gör dom det, men jag läser nog helst faktaböcker. Är en sån som har Discovery eller National Geographic på även om jag inte ser på teven.

1. Vilken är din favorit bland historiska romaner?
"<b>Fursten</b>" av Niccolò Machiavelli, "<b>Sarum</b>" av Edward Rutherfurd, "<b>En vision av ljus</b>" av Judith Merkle Riley, "<b>Stormarnas tid</b>" & "<b>Maktens skördar</b>" av Ken Follet, "<b>Dvärgen</b>" av Pär Lagerkvist, "<b>Strändernas svall</b>" av Eyvind Johnson (äntligen lite mänskliga gudar!) plus en hel radda till!

2. Fyller de en funktion?
All litteratur fyller en funktion för mig, utan den vore jag som förlorad. Jag formligen slukar böcker av alla de slag och det har hänt mer än en gång att jag gått ut för att handla kläder och kommit hem med böcker istället.

"En vision av ljus" är verkligen fantastisk. Det var åratal sen jag läste den, men den är såå bra.


Eva

Umberto Ecos Foucaults pendel och Rosens namn - den förstnämnda kanske inte riktigt kvalificerar som historiska roman - är intressanta på många plan. Rosens namn som film är inte helt oäven heller om jag nu ska tangera trådämnets gränser.

Röde Orm är ju en klassiker som är härligt mustig och roande. Kombinera den med Fridegårds Trädgudars land, så har man en mer nyanserad bild av tiden.

Michael Tamelanders (vissa med Niklas Zetterling) böcker om andra världskriget är mycket bra om man tycker om att förkovra sig om den tiden. De lutar år faktaböcker men innehåller ett dramatiserat språk och avsnitt som levandegör på ett fascinerande sätt.

Sedan läste jag Bernard Cornwells serie om Arthursagan och faktist slank Mary Stewarts serie om dito med under en period. [:)]

Favoriter bland historiska romaner? Hrm, ingen lätt fråga...
<i>Rosens namn</i> är ju given, annars också <i>City of Darkness, City of Light</i> av en av mina absoluta favoritförfattare - Marge Piercy...