Nålbindning

[Martina]

Jag tror att jag förstår... Du hoppar över maskan mellan gamla tummaskan och den tredje maskan i maskraden. Jag har aldrig stött på någon som gör så eller någon beskrivning som säger så (obs! jag har väldigt svårt för att tyda ut alla UU/OO-saker!) men det måste ju funka. Det blir väl lite knöligare för dig eftersom du måste längre bak i maskraden för att hitta din tredje maska bakom tummen. Vanligast (alltså, inte så man måste göra!) är att ta maskorna i den ordning man petat dem av tummen.
Hoppas jag fattade dig rätt!

Mvh

Martina

[Wynja]

Nu är det JAG som inte förstår istället.
När jag tagit tummaskan så låser den lixom fast en maska på något vis. Det känns som denna maska sitter på höger sida av tummaskan inklämd. På vänster sida finns sedan tre masker som jag plockar två ut av. OM jag skulle ta den där inklämda maskan så skulle det bli krångligt och pilligt men nu flyter det på bra. Är det någon som plockar upp den maskan? Jag tar alltså INTE den maskan. Det verkar onödigt krångligt men det kanske är någon som gör det?

[Brickband]

Du gör nog helt rätt. Maskorna till vänster är de gamla tummmaskorna som du helt riktigt plockar två av. Den lilla inklämda saken till höger är fortsättningen på tråden du har runt tummen, (allternativt är det en av maskorna du plockat upp från varvet före). Dra ut tummen ur tummaskan och följ tråden från den så tror jag du ser hur det hånger ihop.

Men det fins massor av varianter så det är inte otroligt att det finns någon variant där man plockar den också.

[Wynja]

Ja jag har förstått att man kan göra på många olika vis och inget är "rätt". Jag har testat runt en hel del på måfå och sett hur det kan se lite olika ut, bli olika tajt samt stretchigt osv. Jag tänkte ändock att det måste nästan finns ett sätt som är vanligast. Eller gör det inte det?

[Brickband]

För mig finns det en klar standard = den som finns beskriven i Märta Brodens bok. Det är precis den som du beskriver att du använder.

[Martina]

Tittar man rent historiskt sett så är olika varianter på två maskor bakom tummen det absolut vanligaste, möjligtvis förutom langettstygn. Sedan finns det även där små variationer, t.ex. hur många maskor man tar i gamla varvet och hur man lägger upp.
Nu tror jag förresten att jag förstår vad du menade innan! Förlåt om jag rörde till det! Snart får vi nog börja posta bilder!

/Martina

[Wynja]

Vad heter denne Märta Broden's bok btw?

[Brickband]

Tror den heter "Nålbindning" men den är gammal nu, det finns tips om ett antal nya böcker i den här tråden. Märta Broden skrev den första boken och var en av dem som räddade kvar tekniken till eftervärlden, så jag känner en stor tacksamhet till henne för det jobb hon la ned på nålbindningen. Hon beskrev en teknik.

[Wynja]

Hur lärde hon sig den tekniken? Visst skulle jag kunna läsa boken men jag blev lite nyfiken nu på stört.

[Brickband]

Vet inte om det står i boken - men hon arbetade som hemslöjdskonsulent i Gävleborgslän och kom då i kontakt med fiskargubbar längs kusten och skogarbetare i inlandet som hade "sömade" vantar. Mycket varma, slitstarka vantar som gubbarna inte ville vara utan då de även stod emot väta ganska bra p.g.a. impregnering med såpa. Det fanns fortfarande kvar enstaka gummor som visste hur man gjorde så hon sökte upp dem, lärde sig själv och lärde ut till andra som kunde nålbinda för försäljning. Fritt ur mitt huvud, borde kanske kollat upp detta någon stans men har inte möjlighet till det just nu och vet som sagt inte ens om det står i boken.
Sen antar jag att hon inventerat endel gamla vantar på hembyggdsgårdar men det vet jag faktiskt inget om. Det intressanta är att hon fick tag på gummorna innan tekniken dog ut.

[Wynja]

Ja det var spännande! Jag ska kolla in närmare i det. Bor själv i Gävleborg btw.

Hursom, så har jag en liten fundering...När jag binder så får jag "åsar i väven". vet inte hur jag ska förklara riktigt men ni förstår säkert vad jag menar. Dock när jag tittat på andra binderier så är det bundna tämligen slätt. Varför blir mitt annorlunda? När jag visade det jag gjort för kvinnan som lärt mig så tittade hon glatt på det och sa att det var jätte fint. Ingenting om åsarna, men jag vet att det inte ser ut som det hon själv gjort. (?)

[Brickband]

"Åsarna" blir mer eller mindre markerade beroende på vilket stygn du syr och handlaget. Om du valkar (tvättar i hett såpvatten) det du nålbundit försvinner åsarna.
Jag bor också i Gävleborg, Sandviken, har du möjlighet att dyka upp på någon hantverkskväll så kan du nog få svar på det mesta? Se mer på www.arsundaviking.se om hantverkskvällar.

[Wynja]

Så humoristiskt. [^] Jag bor också i Sandviken och är medlem i fafner faktiskt, men inte aktiv som du kanske kan lista ut. Har så svårt att ta mig ut till årsunda tyvärr.
Du var möjligtvis inte på dalbrittamässan nu nyss?

Spelar garntyp någon roll i åsarnas storlek?

[Brickband]

Då är det ju inget problem för dig om du behöver lite handledning. Till Årsunda kan du ta dig på två sätt, ta bussen eller höra efter någon i Fafner att sammåka med. Eller så träffas vi i Sandviken, för jag bor där.

Jodå jag var på Dahlbrittamässan på lördagen, vävde brickband. Intresset var ovanligt stort, det verkade som om folk tyckte om att se på när någon annan jobbade. En del tyckte att det var jättefint det jag gjorde och pekade på varpflätan som hängde från taket, andra insåg att det var i andra änden det blev något intressant i form av ett krussidulligt band.

Tror vi kommer stöta ihop förr eller senare.
/Louise

Garntypen spelar roll.

[Martina]

"Åsarna" eller "ränderna" blir mer markanta ju fler maskor i gamla varvet man tar innan man tar maskor bakom tummen.

/Martina