Det var en lite klurig fråga du ställde. Det beror lite på när under medeltiden och också i vilka regioner.
Det kortaste svaret: Bli vän med nån som växtfärgar. [:D]
Det mellanlånga svaret: Man använde alla färger men ju mörkare och färgstarkare destå högre upp i sammhällskikterna kommer man.
Det långa svaret: Det beror helt och hållet på tillgång och efterfrågan på färgämnen samt hur pass skicklig färgarna var i just sina regioner.
Lite ungefärligt för åren 1100-1400 i Italien och kanske länderna däromkring så tror jag att man kan säga följande:
En del svarta (svart-grå-bruna) färger var relativt billiga att göra eftersom man gör dem på järnhaltigt vatten och bark. Mera mättade svarta blev dyrare eftersom de gjordes på krapp och/eller vejde.
Röda färger fick man från krapp som odlats industriellt i Europa sen Charlemanges tid (800-tal), den ger från riktigt lysande orange till djupt röda färger beroende på vattnet och temperaturen. Det är inte direkt en billighets färg men inte nödvändigvis heller en dyr färg. Den verkar ha varit vanligast.
Röd Bresilja har även anväts, mest för att sköna färgerna genom ett sista dopp eftersom den bleknar med tiden.
Vissa färgämnen fanns för de absolut rikaste som tex Murexpurpur (fram till 1400-talet) som bara färgades i Konstantinopel och Kermes som båda ger djupt cerisaktigt vinröda färger. Murexpurpur kan också ge en färg som är en blandning av aubergine, levrat blod och lila. (Kommer inte på en bättre beskrivning av det jag såg på Köpenhamns Nationalmuseum.)
Runt medelhavet finns sköldlusen som idag kallas för kermes, men vad jag har förstått så kallades den för Grain eller Grana bland färgarna i Italien, det fanns även Kermes (som kalldes för det) som ver en besläktad sköldlus från Kaukasus/Levanten eller en lus som lever på ett slags gräs i Kaukasus och bortom (två olika alltså beroende på ursprung). Sen fanns det ytterligare en Kermes som också kallades för St Johannes blood som kom från Polen och batikum som levde under jord på Knavel växten (om jag minns rätt) som skördades på johannes dagen och som ansågs vara den förnämligaste av alla Kermes.
Gula färger kan vara billiga om de görs på lökskal, löv och liknande men om den görs på Vau som är den härdigaste gula färgen blir de lite dyrare. Billigt framställda gula färger har använts för att märka ut prosttuerade och kriminella så det är väl kanske den enda färgen som man absolut inte använde om man var borgare (ev även bönder) eller uppåt i vissa regioner. Ännu dyrare är gula färger om de görs på Saffran eller Gurkmeja eftersom de kryddorna var så dyra i Europa på den tiden. Däremot i Asien var det vanligare att man använde sådanna färger, även Gardenia har använts i Asien för att färga gult om jag minns rätt.
Blåa färger får man av Vejde och Indigo, främst Vejde eftersom handeln med Indigo, även om den började redan på romartiden, inte kom igång sig förens på 1500-talet. Vejde odlades industriellt i både Frankrike och Tyskland samt i vissa delar av Italien.
Grönt får man genom att överfärga gult med blått.
Lila får man genom att överfärga rött med blått.
Orange får man av att överfärga gult med rött eller genom att använda "fel" sorts bad till krapp.
Grå färger får man ibland av att överfärga vissa orangeröda färger med svaga blåa färger eller vissa bark + järn blandningar kan visst också ge urvattnade gråa färger.
Bruna färger får man genom att färga väldigt koncentrerat gula färger eller genom att tillsätta lite bark eller genom att överfärga eller genom att använda sandelträ eller likande. Vad jag vet så fanns inte Kateku i Europa under medeltiden.
Jag hoppas att det besvarar någolunda din fråga, om inte, så fråga mer.
Postat: 17 augusti 2006, 00:23
