Historiska världars forum

http://blogg.alandstidningen.ax/runristare (bloggdatum 22/2 2008)
Hur långt tillbaks går det att spåra detta ypperligt "vassa" vintertida dräksskick, 1400-talet?
Mannen i mitten, ner i bild, som har gråa förmodade yllebyxor, är det utåinvänt fårskinn i "jackan"?
Är det ett utåinvänt fårskinn, som knutits fast ovanpå yllebyxans fotankel/nederdel?

www.runristare.ax

Hmm... är du säker på att bilden verkligen är från tiden den avbildar... jag är absolut ingen konshistoriker, men jag tycker att den luktar 1800-tals romatik...

Bilden som föreställer Gustav Vasas tal inför morkarlarna är från 1800-talet. Den är framförallt inspirerad av dräktskicket som fanns i Mora vid just den tiden. Männen bär korta fårskinnspälsar - kasungar - under korta vadmalströjor - wäittråja ("vittröja") tror jag att de kallar den i Mora (kallas waitwäst i Orsa). Detta är felaktigt, eftersom korta kasungar endast användes av kvinnor i Siljansbygden. Männen bar utan undantag en knälång kasung, och till högtid en långrock av antingen vitt eller svartblå vadmal över denna. Wäittråjan med sina skört går helt tillbaka på barockmodet under 1600-talets början, och förekom alltså inte kring år 1520. Andra anakronismer är höga filthattar av 1600-talstyp, liksom pösiga knäbyxor från samma tid. I Mora bar man åtminstone under 1600-talet och in på 1700-talet långa, ganska lediga byxor (kallade husor) som knöts med en rem kring knät. När barockens pösiga knäbyxor kom bars dessa ovanpå husorna ([url="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/83/Morafolk_i_folkdr%C3%A4kt_under_b%C3%B6rjan_av_1700-talet_%28efter_samtida_kopparstick%29.png"]se bild[/url]). Det är detta skick som bilden visar, men det är alltså drygt 100 år före sin tid.

Min gissning är att de masar som Gustav mötte i Mora klädde sig i kjortel, hosor, och hättor i enlighet med 1300- och 1400-talets moden. Eventuellt hade man den typ av lösa byxor som syns på Dolnsteins teckningar (förmodligen samma som den dokumenterade moradräktens husor).

Djingis, tack för svaret!

Vi får sannerligen hoppas att medeltidsmålarna inte höll på med samma förvanskning av verkligheten som de på 1800-talet!
Nåå, tillbaks till dräktskicket. Det är alltså en fårskinnsväst ner till halva låret eller knäna som är korrekt, ovanpå detta är det då en vadmalsrock/långrock som är det rätta.
Tillsammans med de pösiga byxorna blir alltså detta ett 1600-tals snitt?
De vita "värme"skydden på underbena, är de i skinn eller vadmal?

www.runristare.ax

Ingen orsak.
Kasungen är inte en väst, för männens del är det en lång jacka/rock (alltid med ärmar) och för kvinnornas del en kortare jacka (enligt dagens språkbruk). Ofta säger man annars barskinnspäls om den typen av pälsrockar, och de användes egentligen över hela Sverige i en eller annan form. (När man i Orsa och andra dalasocknar talar om "wäst" menar man dock en kort mansjacka/tröja, det som i Mora kallas "tråja". I Orsa är det dock bara kvinnans jacka som kallas "traja". Benämningarna kan vara förvirrande!). Mannens kasung gick åtminstone ner till knäna och ibland ännu längre, långrocken var i princip lika lång men skulle inte dölja den fina "frånnsen" av lammskinn som syddes på som bräm nertill och vid handlederna ([url="http://www.sub.su.se/national/bglob44.jpg"]se bild[/url]).

Den vita delen av benet är byxor, s.k. husor av vadmal. I slutet av 1800-talet var det dock bara "husor" av kraftigt linne som användes - till sommarens arbetskläder. Men husor av vadmal finns beskrivna längre tillbaka i tiden. Över dessa kunde lediga knäbyxor av barocktyp bäras, vilket 1700-talsbilden jag länkade till visar. I slutet av 1600-talet blev dessa benkläder alltmer undanträngda av mer figurnära knäbyxor efter det franska modet, som bars tillsammans med knästrumpor. Det är alltså nu som den mer välkända och klassiska "knätoffsmasen" ser dagens ljus.

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Runristaren</i>

Vi får sannerligen hoppas att medeltidsmålarna inte höll på med samma förvanskning av verkligheten som de på 1800-talet!
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Men visst gjorde de det!!! Tänk bara på alla Josef och Maria i medeltida kläder, ren och skär historieförfalskning!! [:)] Men man måste alltid fråga sig när man ser en bild; vad vill konstnären säga och vilka verktyg använder han sig av för att berätta det?!

/Martina

Ett anant exempel, i Maciejowski-biblen så har tex "the bad guys" mycket mer ålderdomliga hjälmar än de goda, det finns nog mängder med liknade saker som vi är för okunniga för att förstå.

/R

Djingis!

Kasungen vilken har päls/skinnärmar är alltså separerad och inte integrerad del i vadmalsrocken?
Kasungen, används den med ullen utåt eller inåt och är den kortklippt eller "naturlig"?
Brämmen syddes alltså fast på Kasungen och inte vadmalsrocken?

Denna dräkt är väl ganska "bitig" att röra sig i?
Får...tankar till den vita gamla försvarets getskinnsrock, jag hade för många år sedan, även den hade getskin/päls i ärmarna[:)]

www.runristare.ax

Runristaren - ja kasungen är en egen päls som inte är en del av rocken. Vanligtvis använde man bara kasungen, men när man skulle till kyrkan vintertid bars den under långrocken som ett slags löst foder. Kvinnorna bar då sin korta kasung under vit vadmalströja (i Mora kunde kvinnliga högtidströjor också vara gröna, i Orsa kunde de vara mörkblå - andra sockar kunde i sin tur ha andra färger). Den syddes alltid med pälssidan inåt, som var det vanliga sättet att sy pälsar i hela landet. Frånnsen/brämen av lammskinn syddes på kasungen. En ny kasung är smidig och mjuk, men ja, det blir förståss lite bökigt att ha både kasung och kraftig vadmalsrock över.

Efter vad jag lärt mig var skinnen i kasungar oftast mjölgarvade, vilket isåfall ger en lysande anledning till att ha något över. De luktar förskräckligt redan innan de blir blöta och dessutom är de inte alls vattenbeständiga utan blir som en klafsig wettex-trasa om det regnar på dem. När de sedan torkar ihop igen blir de hårda och sköra. Inte världens mest praktiska plagg, men det var den fina vita färgen man var ute efter.

/Martina

Ja det är möjligt. Annars vet jag att man behandlade skinnet med krita för att de skulle bli så vita som möjligt. Blev de våta var de förstörda, och degraderade till rena arbetskläder - "fjåskasung" ("ladugårdspäls"). Bevarade kasungar från vår gård är gråbruna till färgen och känns hårda som skorpor. När kvinnornas skinnkjol - nidåkasung - blev våt och stel kallades den f.ö. "skårran" efter det skarpa ljud som uppstod när man gick i den.