Historiska världars forum

Förra veckan testade jag att fotstampa flera meter ylle till vadmal, vilket jag skrivit om på [url="http://historiskdrakt.wordpress.com/2011/03/27/vadmalsstampning/"]min blogg[/url]. Försöket gav mersmak och nu funderar jag på att testa att valka ylle samtidigt som man tillsätter lös kardull på det våta tyget, för att se om de lösa fibrerna kan "haka på" och valkas in i väven.

Frågan är: Skulle detta kunna fungera? Finns det någon här som har testat det? Och finns det belägg för att man har gjort så förr vid valkning av tyger? När jag studerar gamla vadmalsbitar så får jag intrycket av att något liknande faktiskt har gjort på tyget, eftersom den starkt filtade ytan ser ut att ha många liggande och lösa ullfibrer som inte riktigt verkar höra ihop med den ursprungliga väven.

Oj, vilket projekt du gett dig på! När vi stampade vår hemmavävda vadmal på Bäckedal turades vi om under en hel dag, vi hade också i en balja och massa såpa. Efteråt spikade vi upp tyget på laduväggen för att det skulle bli rakt och fint.
Du tror inte att lösullen på dina gamla vadmalsbitar är ull som krupit ur, snarare än ull som filtats på ovanpå? När man använder t.ex. yllestrumpor smiter det ju ur massa ull som lägger sig som tovade korvar på ytan. Lite samma sak som med noppor.

/Martina

Mmmm det är fullt möjligt, Kerstin Gustafsson skriver ju (Vadmal förnyelse och tradition 1992) att täckullen (?) gärna läger sig som små "korvar" på ytan eftersom de inte drar ihop sig lika mycket som den andra ullen. Men jag är fullkomlig amatör, om ens det, när det gäller kunskap om olika ullsorter och deras egenskaper.

En annan fundering är om vadmalen möjligtvis behandlades med någon form av impregnering eller stärkelse? Vadmalsbitarna som jag har undersökt har visserligen legat uppe på ett loft och blivit nedsolkade under mer än ett halvt sekel, så det kanske inte är så konstigt att de blir lättare och mjukare när man tvättat ur dem, men jag undrar om tyget ändå inte innehåller någon form av tillsats som gjort det styvare och mer "stabbigt"...

Micke- jag tror inte att lösullen kommer att fästa. Regel nr ett, för "färdigt" underlag ger inte lös ull något att fästa på. Tyvärr!

Aha nej det är kanske sant, skulle det kanske gå med gles råväv? Ja jag får helt enkelt köpa en tuss ull på panduro eller liknande och testa på några bitar. Om inte annat så lär man väl sig ett och annat om ullens egenskaper.

Ett annat problem som jag upptäckte under stampningen var att mycket av den valkade ytan helt enkelt verkar nötas bort under processen, varför det blir ett slags sisyfosarbete... Jag vet inte om samma sak äger rum vid mekanisk stampning/valkning, men under mitt försök tippar jag på att minst en rejäl näve ull har nötts bort från tyget allt som allt, vilket känns som ett slöseri och ineffektivt sätt att få fram vadmal...

Bumpar den här tråden för att återigen höra ifall någon vet om man behandlade vadmalen med någon form av stärkelse eller appretyr? Vill nämligen minnas att jag läst det någonstans, men kan inte komma på vart..

skulle tro att tyget kan se ut att vara i flera lager beroende på garnets kvalitet i väven. det är ju nuförtiden kvaliteter som inte går att få fram (om du inte är beredd att odla fåret från provrör osv) så då kan alltså ett garn bestå av lite varierande sorters ull som sen skapar olika skikt i det valkade tyget.

sen vet jag inget om stärkelse på medeltiden, men däremot har jag fått lära mig av textilformgivaren (och dalkullan) Grytnäs Barbro att i dräkten från hennes hemtrakter är kjolen starkt veckad och för att behålla vecken så länge och tydligt som möjligt "bakar" man kjolen. vecken fixeras med sömmar och på dem breder man en gröt/pasta av linfröavkok som ju blir extremt klistrigt. sen gräddar man tyget (ovisst i vilken temperatur) för att få det att gå in i yllet. efteråt ska det vara att bara borsta av smulorna. det här är alltså en muntlig lektion jag fått och har inte vare sig sett det utföras eller utfört egna experiment. men där har du kanske nåt att hugga på. leta rätt på en dräktfascist i Dalom så kan du möjligtvis få det bekräftat och ev utvecklat.
lycka till!

fiaLi, Bondeuppbådet i Östergötland

Det enda liknande jag har hört om är att man kan behandla varpen med diverse saker (tex kokt mjölk) om det garnet egentligen är för klent för att palla vävningen. Hårspray hjälper också för samma problem. Den behandlingen försvinner dock i och med tvätt och stampning. Jag håller med om att det kryper ut en hel del fibrer när man valkar/stampar, det gör det även om man stampar maskinvävt ylle. Gammal vadmal som hängt/legat ute i någon lada brukar vara rätt hård och tråkig, om du har vägarna förbi Mora så kika på de tröjor som hänger på Zorns gammelgård jämfört med de som finns inomhus i Zornsamlingarna.

"Gamla vadmalsbitar" = vadmal till typ vittröjor? Jag har fått för mig att det är något sånt du är ute efter. Om så är fallet så kolla in böckerna "Beskrifning öfver provinsen Dalarne" av Arosenius, "Övre dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft" av Levander och Odstedt samt "Gruddbo på Sollerön", mins inte vem som skrivit den. Möjligtvis hittar du något skoj i "Med Dalälven från källorna till havet" också.

Eller så frågar du någon av vävarna på Sätergläntan. Här har vävts rätt mycket vadmal.

Intressanta synpunkter, det tackar jag för!