av my_mmy » 25 september 2003, 22:43
heh. detta brukar jag göra på andra hållet, men detta kanske hjälper... betänk att denna översättning är rakt av, och att min boksvenska är mycket rostig efter tolv år...
<b>översättning av texten i Janet Arnold, med början sidan 102</b>
En satin klänning och sammetsliv (bodies) burna av Eleanora av Toledo, hustru till Cosimo I de Medici, som dog av malaria 1562, vid fyrtio års ålder. Hon begravdes i dessa kläder i den gamla sakristian i San Lorenzo i Florens. 1791 flyttades alla Medici kistorna, utom de i marmor gravarna, till valven i Capella di Pincipe i San Lorenzo. En artikel med initialerna G.S.P. "Esumazione de Rigonizione delle Ceneri dei Principe Medici fatta nell'anno 1857", tryckt i Archivo Storico Italiano 1888, förklarar att när kistorna öppnades 1857 fanns där inte något minnesmärke över denna kropp som inte hade balsamerats. Medicinsk undersökning visade att benen inte tillhörde någon under trettio, ej heller en äldre kvinna, och antogs tillhöra Eleanora. Kroppen var klädd i en "raso bianco" (vit satin) hellång klänning, rikt broderade med "gallone" (metallband) på livet, nerför kjolen och runt fållen. Under denna klänning fanns en annan av "velluto color chermisi" (karmosinröd sammet) med karmosinröda strumpor och svarta läderskor, svårt förvittrade. Nätet runt hennes flätade hår liknade det visat på Bronzino porträttet i Uffizi galleriet. Kistan hade brutits upp och alla smycken bortförda.
Endast fragment återstår nu: det vita satinet har missfärgats till en blekt guldgul färg och den karmosinröda sammeten till en brunaktig röd färg. Nästan hela högra sidan av satinkjolen har ruttnat bort och där finns inga spår av en kjol till sammetslivet, ej heller av hårnätet och skorna, men strumporna och strumpebanden har bevarats.
41B. Sammetslivet fästs framme med hakar och hyskor, troligen 18 par, dock har många korroderat och försvunnit. Det har varit fodrat med linne, enligt spåren från ärmhålen och halsrigningen, vilka är tätt översydda med matchande siden. Denna sömnad är lite lös och synes ha hållit ihop två lager tyg ursprungligen. Det är inte klart om detta var ett -pair of bodies- eller en korsett med -bents- för styvnad isatta i linnefodret (fig. 330) eller en -petticoat bodies-som höll uppe en underkjol av matchande sammet. Det finns stygnhål vid midjan men inga spår efter sammetskjolen, dock tycks beskrivningen från 1857 antyda att där fanns en ursprungligen. Mer bevismaterial behövs.-------
-------Satin klänning, nu gyllengul som drar i blek chartreuse, men beskriven som vit när graven öppnades 1857. Dekorerad med sammets band broderade med guld tråd. Test gjorda av Paolo Bensi 1986 visar att satinet var ursprungligen blekt chartreuse i färgen. Under satin livet finns ett rikt rostfärgat sammets liv, möjligen ursprungligen karmosinrött.
Upptäckten av fler fragment av siden 1986 möjliggjorde en revision av mönster delarna, dock kunde de fortfarande inte mätas med absolut säkerhet då så mycket av livets framsida hade förvittrats, och kjol fragmenten sträcktes och krympte med runt 25mm under den tid de var utlagda för konservering. Mönstret för satinlivet pusslades samman efter måtten av baksidan, de broderade banden, och vad som återstod av satinet på framsidan. Satinlivet var ursprungligen fodrat med tättvävt linne och mycket små fragment kvarstår vid det tredje och sjätte snörhålen uppifrån på vänstra sidan av ryggen.
Fragment av ett mer lösvävt linne bevarade under stygnen från sammetsbanden visar att både fram- och baksidan var mellanfodrade för extra stadga. Sömsmånerna var vikta in över mellanfodret för att forma prydliga kanter och de broderade banden monterade på satinet. Hål från stygnen kvarstår 3 mm från den vikta kanten vid livets midja. Livet kan ha varit översytt till kjolen från rätsidan och fodret fållat ner för att dölja de råa kanterna på insidan, men det finns inte tillräckligt med bevisning för att vara säker.
Det rikt rostfärgade sammetslivet stängs mitt fram med hakar och hyskor som har korroderat, men det tycks ha funnits 18 par. Två eller tre hakar hade grundligt fastnat i sammeten som om framkanterna hade lagts omlott om vararndra för begravningen. Satinlivet snöras upp på båda ryggsid-sömmarna, med öppningar i kjolsömmarna nedanför döljda under vecken. snörhålen överst i livöppningen har gjorts rakt genom de rikt broderade sammetsbanden och metallsmyckningen.Nästan alla stygn har förvittrats men stygnhålen finns kvar.
En kommentar på mönstret av sammetslivet säger:
ovanför denna rad stygn finns en rad små hål, möjligen där en sammetskjol har varit påsydd, men inga trådar återstår.
-maggie