Varning för "Arns rike"

av **Edvin** » 20 januari 2004, 01:52

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Angus Maciomhair

Vad jag inte har den blekaste susning om här är huruvida man får kalla sig journalist hur som helst. Jag får som bekant inte titulera mig psykiatriker hur många kriser jag än lotsat vänner och bekanta genom, jag får inte heller kalla mig läkare hur som helst, m.m.
Ja, Jan är författare, kolumnist i skvallerpressen (läs:Aftonbladet) m.m. men är han journalist?
/Angus
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Efter mina kortvariga studier på Media- och kommunikationsvetenskapen på Göteborgs Universitet drar jag mig tillminnes att man inte behöver licensiera sig till journalist på samma sätt som till t ex psykolog eller läkare. Folk som jobbar på landsortstidningar har ju exempelvis ibland ingen journalistisk utbildning (univversitet) men eftersom de jobbar inom området kan titulera sig journalist ändå.

J.G. har mig vetrligen arbetat som journalist (en mycket dålig och undermålig sådan IMHO) tillräckligt länge för att kunna kalla sig det. IB-affären var väl det största han har satt sina korta små armar på om jag inte misstar mig helt.

_Historiker_ dock är en helt annan femma... [:)]

av **Eirich** » 20 januari 2004, 08:34

Nä du Erika. Nu skall du inte dissa Hagerman. Av henne får man i alla fall statistarvode

av **silver** » 20 januari 2004, 09:51

Hej

Jag är en gröngöling här. Men ville ändå droppa min åsikt om J.G. Det kanske har sagts redan, men here goes:

I allt Jan Guillou gjort finns det en mer eller mindre uttalade politisk agenda, ävenså i böckerna om Arn, och det hymlar han inte själv. De som läser hans böcker tenderar dock att glömma det. Utan att ge sig in i diskussionen om hans mål är rättfärdiga, så kan man konstatera att hans grundlägga mål att påverka samhället och människor = politik. Böckerna om Arn handlar i grund och botten om hur bra utländska (i detta fallet i huvudsak muslimska) influenser är, och hur satans trångsynta vi är här uppe vi svear

. Utan dessa färdigheter skulle det Sverige i födslovåndor han beskriver inte klara sig. Han vill påvisa analogin med dagens samhälle.

Jan använder sig av romanen i sedeslärande form. Han har, liksom de författare och konstnärer han häcklar i tv-serien, hela tiden målet klart framför ögonen och allt han gör, ALLT, är bara ett medel för att nå dit. Han väljer ut det som passar, tiger om det som skulle kunna göra analysen mindre korvspadsklar och raljerar med och nedvärderar de som hans motståndare. Skillnaden mellan Jan Giullou och Janne Josefsson är alltså hårfin.

Igår lyckades han till och med få Peter Englund med på ett hörn (sittandes underlägset som en skolpojke i kyrkobänken) och uppsalaprofessorn i idé och lärdomshistoria, båda i en magnifik inramning till Jans storhet - Uppsala Domkyrka. Det är ett vanligt och fungerande grepp att luta sig på auktoriteter när man vill desinformera. Jag undrar om någon av dessa fick se programmet som det blev innan det sändes? Skulle vara intressant att veta.

Om jag ska tänka en anings positivt, så kan, märk "kan", Jans program leda till något bra. Och detta skulle kunna vara om de som sitter på en mer samlad och nyanserad bild av skeendet (sverige, vår kulturs framväxt etc) klev fram och drämde näven i bordet - gärna i dramatiserad tv-form MEN utan Jans tendentiösa baktankar eller att diskussion uppstår. Jag tycker att SVT borde ta upp den kastade handsken och gå till motangrepp!

av **Taffy** » 20 januari 2004, 10:35

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by silver

Hej
Skillnaden mellan Jan Giullou och Janne Josefsson är alltså hårfin.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Nä du, blanda inte in en av de fåtaliga undersökande journalisterna som vi har i det här landet. Att jämföra Jan och Janne är som att jämföra JM Coetzee med Jackie Collins - den enda likheten är alliterationen.

av **Sara Lundström** » 20 januari 2004, 10:49

Nä Taffy, nu är du helt ute och cyklar. JJ gör otroligt vinklad journalistik på gränsen till sensasionsskriveri och har vid flera tillfällen fått allvarlig kritik för detta. JG var en riktigt duktig undersökande journalist med integritet (men det var ju på den tiden sådan var modern, iofs). Visserligen kan han enligt mig inte rubriceras som journalist längre (egentligen inte sedan 80-talet) utan snarare som författare och kolumnist, men det han gjorde på 70-talet ska man inte förringa.

av **Taffy** » 20 januari 2004, 11:06

Att en journalist som Josefsson får kritik är väl knappast underligt, men att det skulle handla om sensationsskriverier är rent nonsens. JGs journalistik (IB-affären) är inte att förringa, men det var då. Josefsson uppmärksammar konsekvent maktens övertramp - från Osmo Wallo till rasistisk populism i valkampanjen och bevisförfalskning och övergrepp under Göteborgskravallerna. Han är SVTs egen Robin Hood.

av **Eva Andersson** » 20 januari 2004, 11:28

Bara ett råd:
Vi har nu närmat oss ett område där vi har väldigt olika åsikter på forumet, nämligen politik. Att vi har det har framgått vid ett flertal tillfällen, men inte så tydligt som i de senaste inläggen, och så länge det mer antyds är det lättare att ignorera och inte ta åt sig personligen.
Jag tycker att det vore bra att lämna Janne Josefsson och även påhopp på JGs politiska åsikter utanför diskussionen om det är möjligt. Risken är annars väldigt sårade känslor och ett obehagligt debattklimat.
Bara ett råd.

Eva

Eva

av **jesper** » 20 januari 2004, 11:39

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">... "Jan är journalist."
Kallar han sig det själv eller är det folks uppfattning om honom? ... TV4s chat:
"annika: Hej!jag undrar om du har läst journalistutbildningen på poppius journalistskola?
Jan_Guillou: Nej, jag har ingen teoretisk journalistutbildning alls."

Vad jag inte har den blekaste susning om här är huruvida man får kalla sig journalist hur som helst. Jag får som bekant inte titulera mig psykiatriker hur många kriser jag än lotsat vänner och bekanta genom, jag får inte heller kalla mig läkare hur som helst, m.m.
Ja, Jan är författare, kolumnist i skvallerpressen (läs:Aftonbladet) m.m. men är han journalist?
/Angus
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Journalist är ett yrke som man kan utbilda sig till, men man kan lika gärna bli anställd på tidning eller vara frilansande utan utbildning.

Det är ingen gudomlig utmärkelse som många tycks tro.

// Jesper
Journalist

av **olafR** » 20 januari 2004, 11:43

Faktum kvarstår att ju mer man ser av Arns rike så förstår man att det är ett politiskt inlägg av Guillo. Han han är egentligen inte intresserad av historia som sådan, utan att tala om för oss hur den skall vara, och att tycker vi någonting annat så är det fel. Då är vi de dumma tröga människor som bodde här i norden innan Arn kom med sin lärdom från betydligt finare länder och visade hur det skulle vara.

Allt vad tidigare generationer gjort och skapat är försumbart och tydligen mycket av det som gjorts efteråt också eftersom vi varit dumma nog att "gå på" vikingamyten.

av **jesper** » 20 januari 2004, 11:51

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Efter mina kortvariga studier på Media- och kommunikationsvetenskapen på Göteborgs Universitet drar jag mig tillminnes att man inte behöver licensiera sig till journalist på samma sätt som till t ex psykolog eller läkare. Folk som jobbar på landsortstidningar har ju exempelvis ibland ingen journalistisk utbildning (univversitet) men eftersom de jobbar inom området kan titulera sig journalist ändå.

J.G. har mig vetrligen arbetat som journalist (en mycket dålig och undermålig sådan IMHO) tillräckligt länge för att kunna kalla sig det. IB-affären var väl det största han har satt sina korta små armar på om jag inte misstar mig helt.

_Historiker_ dock är en helt annan femma... [:)]
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Här får jag rycka in igen. Det är nästan beklämmande att se att så många här inte vet vad våra yrkeskårer gör och vem som har rätt att tillhöra dem.

Först Guillio. Han anses som en mycket kompetent journalist. Allt annat är skitsnack och fåniga påhopp. Att han har en politisk agenda - vem har inte det? Frågan är väl mer vem som erkänner det gör sig sjlv likväl som för andra.

Och så korkade fördomar. Folk på landsortstidningar i ungefär lika välutbildade som folk på stora tidningar.
Däremot är älde manliga journalister med utbildning klart underrepresenterade i sin grupp. Bland yngre kvinnor är utbildningsnivån högst, följt av yngre män, därefter äldre kvinnor och sist män.
Flertalet äldre politiska och kulturella journalister samt folk på ledarredaktionerna har akademisk examen i passande ämne, även utan journalistutbildning.

Historiker är inte en titel som är skyddad.

Licenser till psykolog /läkare ges efter praktik (AT, PPT), inte efter läkarexamen. Samma sak gäller vissa andra medicinska utbildningar.
"auktoriserad" eller motsvarande kallas ofta en yrkeskår som har interna utbildningar som ska klaras av innan man blir officeillt erkänd (Ex revisor, advokat eller mäklare) vilket inte hindrar mig från att kalla mig revisor och göra deklarationer åt vem som behagar anlita mig.

Jag vill inte vara elak, men hur väl tror ni att ni känner vikingatid och medeltid om ni inte känner till den mest uppmärksammade yrkeskåren i vår egen samtid [}:)]

// Jesper

PS. Någon nämnde att vi närmat oss ämnet politik. Jag vill hävda att hela diskussionen om Arn i grunden handlar om just politik i bemärkelsen vilka färgade glasögon vi har på oss när vi ser på historia.

av **Särimner** » 20 januari 2004, 12:20

Veckans avsnitt om "källkritik" var för mig ingen större överraskning. Med det vill jag säga att de flesta med intresse för historia och förmodligen även många andra inser att författare har varit färgade av sin samtid. För många kan det nog vara så att programmet i går var första gången de förstod detta. Det är lite synd att de fick denna "uppenbarelse" på detta sätt dock eftersom det återigen kan förefalla som om Jan Guillou kommit på den absoluta sanningen.

Som den vikingaentusiast jag anser mig vara kan jag väl inte påstå att gårdagens program direkt var positivt inställd till denna period. Vi som håller på med historiskt återskapande vet ju redan om att vikingarna i Svealand i huvudsak var jordbrukare och fiskare, att vi i huvudsak seglade på Gårdarike medan våra grannar i väster seglade just västerut. Vi vet också om att sjöfararna under dessa 300 år ingalunda var några gentlemen i alla situationer och vi vet att högerextremistiska organisationer och falanger utnyttjat myterna om nordmännen för sine egna förvridna åsikter. Men att för den skull komma och påstå att dessa människor inte lämnat något av betydelse för Sveriges fortsatta utveckling efter sig är lite väl magstarkt, även för mig som gillar rätt mycket som Jan Guillou gör.

I dag har jag på morgonen fått förklara en hel del för eleverna. Dels för att de inte fattade vad han talade om igår men framförallt om VAD han sade.

Personligen kändes det lite... hmmm, hur ska jag uttrycka mig, felplacerat tror jag är uttrycket jag söker. Det kändes som ett avbräck i dramadokumentären/dokumentären/sagan (välj benämning efter eget huvud). Jag är dock nyfiken på programserien och kommer att fortsätta titta kommande veckor. Jag är svältfödd på program som ens berör Sveriges historia så jag tar det goda med det onda så att säga.

Ha det bra!
Särimner

av **Taffy** » 20 januari 2004, 12:49

Mitt inlägg om att JG och JJ skiljer sig lika mycket som Coetzee och Collins var faktiskt missriktat. JG är som sagt journalist. Jag avsåg JJs journalistik i jämförelse med Arns rike.

Jag håller med JG om att historieskrivning är politik. Jag skulle bli mycket förvånad om de lär ut något annat på de historiska fakulteterna i Sverige. Ingenting av det han sa i del två av Arns rike var särskilt beklämmande (i den stora helheten), möjligtvis osammanhängande. Och jag anser som sagt att den eskapistiska medeltidsrörelsen är rätt fånig och till största del betydligt mer missvisande än JGs fiktion. Skillnaden mellan 1800-talets romantiska vikinga- och medeltidsrörelser (Guillou missar att medeltiden var synnerligen populär då med), är att dagens rörelser är avpolitiserade. Vilket är en förbaskad tur. Å andra sidan har jag uppfattat tendenser i medeltidssvängen, där man snackar sig varm om det vackra som gått förlorat och så vidare (vi är nog många som under någon period gjort oss skyldiga till detta), den förlorade kopplingen till naturen, förlusten av hantverksskickligheten osv. En slags romantisering av gröna vågensnitt med andra ord, och högst politisk på så sätt.

På St Olofsgillets hemsida (jag har ingen koppling till den föreningen, och känner faktiskt inte till den bortsett från hemsidan och vaga rykten), så står det: "We do not want to give a romanticized picture of the middleages, but as close and true reconstruction as possible for the time between 1465-1485." Det är föredömligt (jag vet som sagt inte om de efterlever devisen, men det är ändå föredömligt att ha den som mål). Det finns säkert många fler människor som vill återskapa, inte romantisera. Det är bara att hoppas att deras inre drivkraft är en annan än den rent eskapistiska i så fall. Ur mitt perspektiv är det nämligen närmast tragiskt när de här medeltidsfasonerna blir en livsstil.

av **Lasse C** » 20 januari 2004, 12:49

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by olafR

Guillou.. är egentligen inte intresserad av historia som sådan, utan att tala om för oss hur den skall vara.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Han beskriver (eller återberättar eller vad man vill kalla det) alltså historien om Sveriges tillkomst "så som den borde ha varit"? [;)]

LC

av **Taffy** » 20 januari 2004, 12:56

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Särimner

Men att för den skull komma och påstå att dessa människor inte lämnat något av betydelse för Sveriges fortsatta utveckling efter sig är lite väl magstarkt, även för mig som gillar rätt mycket som Jan Guillou gör.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag tror att han menade att de inte hade något med bildandet av staten/nationen Sverige att göra. Vilket snarare är att slå in öppna dörrar.

På tal om högerextrema fanatiker, så är Nationaldemokraterna djupt indignerade över att Jan Guillou förnekar vikingarnas roll för Sverige.

/A

av **Ny Björn** » 20 januari 2004, 13:25

Som vanligt alltså - Inget ont utan något gott...

/N B

Varning för "Arns rike"

Vilka är online